The Stuff

"The Stuff" är regisserad och skriven av Larry Cohen. Mannen som också gjorde "It's Alive" filmerna och "Q: The Winged Serpent". Med "The Stuff" kan man ganska snabbt räkna ut att det försöker vara någon slags satir på det 80-tal USA befann sig i just då. Det var Reagan åren, pengar, människor konsumerade allt och allting. Det var det goda härliga 80-talet men i bakgrunden fanns alltid de högre uppsatta männen som tjänade på allting. Jag kanske överanalyserar, men jag tror heller inte jag är så långt ifrån.

Vad jag finner extremt komiskt med allting, är att filmen hade aldrig hänt. Om inte en äldre herre beslöt sig för att äta lite gegga från marken som han ansåg såg gott ut. Uppenbart är "The Stuff" inspirerat ifrån "The Blob" och där är en del homager till 50-talets sci-fi filmer. Vilket var ganska vanligt bland skräck och sci-fi ifrån 80-talet, precis som att allt idag är inspirerat från 80-talet, det går i generationer. I Sverige fick den titeln "Mördande dessert", är inte det en underbar översättningstitel.

I vissa avseenden är effekterna riktigt härliga. Det blir sällan bättre med 80-tals praktiska effekter. Men ibland är det också uppenbart att personerna står framför en skärm där man sedan lagt in bakgrunden. Det ser inte lika bra ut som det gör idag då tekniken inte riktigt var där på den tiden. Även klippningen fann jag vara lite off ibland. Inte minst under hundattack scenen där Danny Aiello blir attackerad. Eller när "The Stuff" väl attackerar så försöker man klippa runt det så gott man kan, för man märkte kanske att det inte riktigt höll hela tiden.

Filmen har en del kända ansikten i sig också. Garrett Morris, Paul Sorvino, Danny Aiello, Eric Bogosian, Brooke Adams, Laurene Landon, Tammy Grimes, Abe Vigoda, Clara Peller (känd i USA från "Where's the Beef" reklamerna) samt en ung Patrick Dempsey i en av sina första filmroller. Alla har inte jättemycket speltid, hälften dyker bara upp i en reklam som är i 10-15 sekunder. Men det är kul att se så många kända ansikten i denna typen av skräckfilm.

Jag kan inte säga det är en fantastisk film, där finns bättre liknande filmer från 80-talet. Men den funkar alldeles utmärkt som en homage till 50-talets sci-fi/skräckfilmer. Den har också en väldigt typisk 80-tals stämpel på sig vilket jag också älskar (då jag är 80-tals freak). Filmen är hyfsat känd för oss skräckälskare. Men för de som inte har sett den och vill djupdyka i lite mer skräckfilmer kan den vara värd din tid, den går jättefort förbi.