Synopsis
Emily Gault anländer till Carrell mansion besluten att återuppta sitt förhållande med Guy Carrell, trots att hennes syster Kate inte tycker om det. Guy kommer över sin överväldigande skräck för att begravas levande tillräckligt länge för att gifta sig med Emily men blir snart besatt igen och bygger en gravkammare utformad för att garantera att han aldrig kommer att bli levande begraven. Filmen bygger på en berättelse av Edgar Allan Poe.Det går aldrig fel med lite Roger Corman som filmatiserar en Edgar Allan Poe berättelse kring Halloween. Som vanligt bjuds det på gotisk stämning, mycket dimma, ett stort slott, en kyrkogård och en man som är paranoid. Alla ingredienser som behövs för att skapa den perfekta stämningen att komma in i under dessa tider.
"Premature Burial" är inte en av de populäraste filmatiseringarna Corman gjorde av Poe's berättelser. Delvis kan det nog bero på att Vincent Price som var huvudrollsinnehavaren i alla andra Corman's filmer inte kunde ta rollen i denna. Detta då Corman hade en dispyt med AIP (American International Pictures) som distribuerade filmen. Det hela slutade med att Corman gick till ett annat bolag vid namn Pathe Labs för att göra filmen. När chefen för AIP fick reda på detta, åkte han till Pathe Labs. AIP var en av Pathe Labs största kunder och att om de skulle konkurrera med AIP skulle allt AIP: s laboratoriearbete dras. Pathe sålde därför produktionen till American International innan filmen hann börja spelas in.
Ray Milland gör fortfarande ett bra jobb i huvudrollen. I början satt jag och önska det var Vincent Price. Men ju mer in jag kom desto mer värmdes jag till Ray Milland i rollen och mot slutet hade han sålt mig helt och hållet.
Jag tycker även Corman lyckas fånga idén av rädslan att bli levande begravd hyfsat bra ändå. Inte för att man känner rädsla själv, men man känner av det vår huvudpersonen går igenom i filmen. Vi relaterar och kan på ett visst plan sympatisera med honom, även ifall han i vissa avseende kan bete sig lite som ett rövhål. Men han är fortfarande en god man i grund och botten, som det bara går utför allt mer och mer.
Som sagt kanske inte den mest minnesvärda av Corman/Poe filmerna. Men den har fortfarande en gotiska känslan och det som fångar en typisk Poe historia. Om man ändå tänker beta av de flesta på listan, så ser jag ingen anledning att skippa denna.
