I’m Thinking of Ending Things

Detta kan nog vara en av de mest svåraste men också tommaste recensionerna jag kommer skriva. Charlie Kaufman är ett känt namn inom filmvärlden och har man sett någon av hans filmer, så vet man exakt vad man kommer förvänta sig. Denna filmen är inget undantag och med många av hans filmer krävs en omtitt. Jag har aldrig riktigt uttryckt mig vad jag egentligen tycker om Charlie Kaufman. Sanningen är den att jag blev introducerad till hans verk i en ganska sen ålder. Vilket har resulterat i att jag har verken en negativ eller positiv kritik mot mannen. Jag uppskattar det han gör, att få sätta sin prägel och vision. Om den visioner går hem hos mig eller inte är alltid oklart, men det känns också som att det är så han vill ha det hos tittaren.

"I'm Thinking of Ending Things" kan vara en av de mest typiska Charlie Kaufman filmerna jag har sett, då Netflix oftast brukar låta kända regissörer få sin vision igenom. Filmen är baserad på en bok med samma namn som jag inte har läst. Den film jag har gillat mest som Kaufman har skrivit är "Adaptation." och den jag gillat minst är "Anomalisa". Den här filmen behövs smälta den saken är saker, men jag vet heller inte när jag känner för en omtitt som behövs för att verkligen förstå filmen. Eller ja snarare 3-4 tittar krävs för att verkligen förstå allting.

Om det är en sak jag gillar med filmen så är det skådespelarna, estetiken med hela filmen och även humorn. Det är torr humor, men av någon anledning fick den mig att skratta. David Thewlis levererar ett av de bästa filmskratten på väldigt länge. Jesse Plemons är också en skådespelare som på senare år bara blivit bättre och bättre, han synts till i allt mer hyllade filmer också för den delen. Jag erkänner också att filmen höll mitt intresse igång under hela sin speltid.
Jessie Buckley visar också att hon är en begåvad skådespelerska som för varje film jag ser henne poppa upp i, alltid levererar och överraskar mig över hur bra hon verkligen är. Toni Collette briljerar som vanligt och det faktum att hon ännu inte har en Oscar är ett skämt i sig.

Dess underton är definitivt det utav en thriller. Där är saker som är smått obehagliga eller som Kaufman målar upp som obehagliga eller konstiga. Så jag är rätt säker att filmen går ut på någon form av besatthet.

Det här är en smått flummig recension, lite som filmen. Jag lät det till och med gå någon dag efter jag sett filmen för att recensera den. Men det krävs en omtitt och jag är inte helt säker på vart jag står med filmen. Jag gillade den, men jag kan inte säga vad dess exakta betydelse innebär eller innefattar. Jag förstår grundprincipen (tror jag), men det är ingen lätt film att recensera. Den är verkligen inte för alla. Gillar man konstnärliga filmer, eller den typen av filmer som Charlie Kaufman gör så lär den vara perfekt för dig. För de som inte klarar av den typen av filmer ser jag inte någon anledning till att ens se filmen. Det blir intressant att se analyserarna och recensionerna på filmen de kommande veckorna i vart fall.