Synopsis
Pensionärerna Nina och Madeleine har varit hemligt förälskade i årtionden. Ur alla andras synvinkel, inklusive Madeleines vuxna barn, är de helt enkelt grannar som båda råkar bo i våningarna högst upp i huset. De kommer och går mellan sina vardera lägenheter och delar ömt vardagens små ögonblick med varandra. Ända till den dag deras relation vänds upp och ner av en oväntad händelse som får Madeleines dotter att sakta inse sanningen."Ett franskt drama som går hem"
Jag har tidigare i andra franskafilm recensioner förklarat mina känslor gentemot europeiska filmer. Det är inte direkt min favorit då de oftast innefattar "en bit av verkligheten" till story. Vilket sällan för mig blir intressant, om man inte har riktigt bra regi, skådespel, karaktärer och en story som greppar tag i en. Oftast blir jag bara uttråkad av de europeiska filmerna. Men till min förvåning så är "Vi två" även kallad "Deux". En av de bättre franska filmerna jag sett på ett tag.
Det handlar inte så mycket om storyn egentligen. Den i sig är väl ganska berörande, men jag kommer in på den lite mer sen. Vad som sålde filmen för mig var dess tempo och berättarstil. Den var gjord som om den vore en amerikansk eller brittisk film. Den följde inte många typiska saker som innefattar europeisk film med att ha i en del artsy scener, eller långa utdragna scener. Här var det direkt till poängen och vi fick följa det ganska så väl berättat.
Storyn i sig är duglig. Inte för att det är en dålig en, snarare tvärtom. Men filmen hade gärna fått ge mer kött på benen vad gäller relationen mellan Nina och Madeleine. Man får inte riktigt intrycket av deras förflutna så mycket som gör att allt det andra ska spela i den större graden till känslorna. Det är fortfarande välspelat och regin är bra. Men jag blev aldrig riktigt berörd som jag tror filmskaparna hade velat. Hade man valt att slänga in lite flashback scener till deras ungdomsdagar eller relation innan Madeleine's sjukdom så tror jag man hade kunnat uppskatta det mer. Det hade också fungerat berättarmässigt.
Sedan är där någon flashback scen som inte riktigt leder någonvart om en ung flicka i vattnet, vad det nu innebär för djupare mening. Samt jag var inget stort fan av slutet. Men så är det med många av dessa typer av filmer. Det bara slutar utan någon större slutpunkt som man sedan ska söka efter innerst inne.
"Vi två" är en duglig film. Den var bättre än jag trodde och jag var mer investerad än vad jag brukar vara till denna sortens filmer. Den är inte fullbordad, men jag tycker regin och skådespelet är tillräckligt starka för att lyfta allt det andra. Storyn är i grunden berörande men hade fått finslipas mera genom lite extra utfyllnad bland känslor och karaktärer. Men för de som älskar europeisk film kommer detta gå hem hos och tror den allmänneliga cineasten kan finna något här också.
