Synopsis
Det är Bert Ljungs och hans kompisar Åkes och Lill-Eriks första dag på högstadiet. På skolan är Yoghurt-Leila den stora stjärnan. Hon går i nian, är reklammodell, cool och precis alla beundrar henne. Så fort Bert får syn på Leila faller han pladask. Men hur ska han få henne att lägga märke till honom, han går ju bara i sjuan?! Kanske kan Amira, ny i Berts klass och lillasyster till Leila, vara till hjälp? Snart tar en pirrig historia fart genom en pinsam skoltemadag, rawfoodbollar, ett oförutsett toalettbesök och inte minst – två hemliga dagböcker."Kommer gå hem hos barnfamiljerna"
En liten del av mig får på känn att denna filmen gjordes för att de nya Sune filmerna har blivit en succé. Jag själv erkänner att de nya Sune filmerna är tusentals gånger bättre än de andra vi fick några få år tillbaka med Morgan Alling som Pappa Rudolf. Bert däremot har inte haft någon typ av reboot. Det sista Bert-relaterat var "Bert - Den siste oskulden" som kom ut 1995, i alla fall vad gäller live-action relaterade saker. Jag var smått nyfiken, för om inget annat visar de nya Sune filmerna att det kan funka med en reboot som är rolig och i tiden. Tyvärr blir inte detta lika roligt och slutresultatet är ett enda stort "meh" från min sida.
När jag ser denna typen av filmer börjar jag känna mig gammal. För att varje gång jag ser denna typen av film relaterar jag alltid mer och mer med de vuxna. De är också dem som får mig att skratta mest. Men detta är ingen skrattfest och skratten spretar verkligen. Här och där småskrattade jag och fick ut mig två vanliga skratt, men utöver det ingenting.
För barn och familjer kan jag dock se filmen som ganska oskyldig. Den drar in samma publik som Sune publiken, jag kan se detta ändå bli en mild till bra succé egentligen och blir inte förvånad om en uppföljare kommer ut inom två års tid. Men så som jag minns Bert, var det alltid den lite mer mognare och äldre versionen utav Sune. Men här blir det inte så vågat, mer än några få sexskämt här och där. Det märks att de som gjort filmen vill rikta in mot en större bredare familjepublik och därav gjort det mer barnvänligt.
En kul liten sidonotis är att de som spelade Klimpen o Lill-Erik i den gamla Bert-serien är med i denna som följande karaktärers egna farföräldrar. Vilket jag tror kommer göra vissa fans av serien och den gamla filmen glada.
Jag kan inte påstå jag blev besviken, då jag inte direkt hade några förväntningar alls. Men jag hade hoppats på mer skratt, framförallt då de nya Sune filmerna har lyckats med det för mig. Men som helhet ger den heller inte mig tillräckligt att bli sur eller arg på, snarare tvärtom. En oskyldig liten familjefilm som säkert kommer gå hem hos många barnfamiljer. Men för mig är det en film jag kommer glömma bort mot årets slut.
