Synopsis
Baserad på bästsäljande roman av CNN:s korrespondent Jake Tapper. Den sanna historien om slaget vid Kamdesh i Afghanistan, där 54 amerikanska soldater omringades av 400 talibanska rebeller vid världens dödligaste militära utpost, Outpost Keaton. Basen byggdes ursprungligen för att engagera lokalbefolkningen i samhällsprojekt, men var belägen längst ner i en brant dal och var under konstant hot att attackeras. När beslut äntligen togs om att stänga basen fick den talibanska gruppen information om det och attackerade med full kraft."Bra regi och foto, men endimensionella karaktärer"
"The Outpost" är regisserad av Rod Lurie och har bland annat Caleb Landry Jones, Scott Eastwood och Orlando Bloom i sig. Det är ännu en amerikansk krigsfilm som utspelar sig i Afghanistan och återigen känns det som att den är som många av de andra krigsfilmerna. Den är duglig för stunden, men jag glömmer bort den lika fort i efterhand. Detta då kriget i Afghanistan inte är lika intressant på ett historiskt plan så som Vietnamkriget eller första och andra världskriget.
En seriös svaghet med filmen är alla dess karaktärer. Den introducerar många av karaktärerna genom att ha deras namn i bild så fort de synts till framför kameran. En gimmick jag avskyr i filmer och finner sällan någon som kan hantera det bra. Enda personen som lyckats med det som jag kommer på är Martin Scorsese. Jag kan förstå att filmen väljer att göra detta då det är riktiga personer och baserad på en sann historia, för att göra dessa personerna mer levande och hedra dem. Men det hjälper tyvärr inte mig som tittare i det stora hela när en av de sen dör och jag inte ens minns vad de heter. Det är där filmen brister rejält.
Speltiden klockar in på 123 minuter, vilket är normalt för den här typen av film. Men det är också mycket dötid under första halvan. Den börjar i 2006, men det stora kriget som tar plats som filmen baserar sig på och som är mest minnesvärt tog plats 2009. Vilket betyder att filmen utspelar sig under tre års tid. Men det är absolut ingenting som filmen indikerar på under dess gång att den tiden har passerat.
Huvudkriget som tar upp ändå hela tredje akten är uppenbart höjdpunkten. Det är bra filmat och hade man sett det på en biograf så tror jag man får mer utav det också. Men det blir inte mycket mer än det, för jag känner mig aldrig känslosamt involverad i karaktärerna och hur det kommer gå för dem. Jag må gilla regin ifrån Rod Lurie, med en del långa tagningar. Men filmen hade behövt ett bättre manus eller ett där man bryr sig mer om personerna. Det är för många att hålla koll på medan filmen fokuserar på mindre irrelevanta saker under första och andra akten.
Jag tror att filmen kan gå hem hos en del, medan ingrodda filmnördar inte kommer få lika mycket utav den. Absolut att den är sevärd för stunden, men den kommer inte lämna så stort intryck hos många tror jag. Bara för det är baserad på en sann historia och alla dessa personerna dog på riktigt betyder inte att jag kommer per automatik bry mig lika mycket som en fiktiv karaktär som dör i en annan film. Oavsett måste man alltid bygga upp, utveckla och sympatisera med karaktärer i en film vare sig fiktiva eller riktiga. Och det är där jag känner filmen fallerar allra mest.
