Synopsis
Payton Hobart (Ben Platt) kämpar för att besegra Dede Standish (Judith Light) i New York State Senate-loppet. Som en långvarig sittande och mycket beundrad senat majoritetsledare med "inget nonsens" stabschef, Hadassah Gold (Bette Midler) vid sin sida, skulle Dedes omval vara enkelt, men Payton - som ser detta som nästa steg på sin väg till ordförandeskapet - måste bestämma vilken typ av politiker han i slutändan vill vara för att lyckas, även om det innebär att avslöja hemligheter, lögner och en tropp. Samtidigt fattar hans mor, Georgina Hobart (Gwyneth Paltrow), ett betydelsefullt beslut som hotar att övertrampa honom och allt han hoppas kunna uppnå. Men om Payton vill höja sig över småpolitiken och lyckas utan att kompromissa med hans karaktär, måste han hitta sin röst och stärka sitt politiska budskap för att inspirera och locka väljarna."Ungefär lika bra som första säsongen"
Så när säsong 1 av "The Politician" kom ut september, var tanken att göra en recension på den. Men det blev aldrig av och mina snabba åsikter om den är att jag tyckte den var bra, men lämnade inte så stort intryck på mig. Lite därför det heller aldrig blev någon recension av den. Men idén att göra politiskt kammarspel i skolmiljö var en kul idé, även ifall vissa avsnitt kunde drifta iväg lite väl mycket, med sidohandlingar. Jag tyckte karaktärerna inte var särskilt sympatiska eller intressanta.
Nu har säsong 2 anlänt mindre än ett år innan första säsongen sändes, så det känns som att det var planerat rätt så tidigt skede att där skulle bli en andra säsong som kunde spelas in kort efter att säsong 1 var färdigt. Säsong 2 är lite av samma sak och jag kände verken mer eller mindre för karaktärerna denna gången, återigen fann jag de vara ganska osympatiska.
Men istället för skolmiljö har vi förflyttat oss till senator i New York som Ben Platt's karaktär försöker vinna mot Judith Light's karaktär. Så det som gjorde åtminstone säsong 1 något underhållande och intressant, har vi rört oss bort ifrån. Och nu har vi istället en serie som blir lite en i smeten. Det är inte så unikt eller speciellt längre att göra komiska serier om politiker och göra satir på en del saker, det känns 10 år gammalt redan. Det är väl det som gör att jag tycker säsong 2 inte är lika bra som säsong 1, men utöver det så följer serien likadan ton, känsla och mönster som föregående säsong.
Jag förstår man vill ha förändring och att karaktärerna ska utvecklas. Men när vi försvinner från skolmiljön påminns jag om att serien inte är så speciell egentligen, trots att Ryan Murphy ligger bakom den. De som gillade första säsongen lär gilla andra säsongen. En sak som är bättre här, är att den driftar inte iväg lika mycket med en massa olika karaktärer och sidohandlingar. Här finns en mer röd linje vid varje avsnitt, vilket också gör att det bara är 7 avsnitt istället för 8. Duglig serie, men som återigen inte lämna jättemycket avtryck hos mig. Den lämnar möjligheten för en potentiell säsong 3, där det känns som att rollerna bara kommer bli större och större.
