Synopsis
När Tyskland ockuperar Danmark förändras tillvaron för den framgångsrike fabrikör Skov, och frågan hur han ska agera med hedern i behåll blir brännande aktuell. Nazisterna anländer våren 1940, då Karl Skov och hustrun Eva lever ett behagligt överklassliv i Köpenhamn tillsammans med barnen Michael, Aksel, Knud, Valdemar och Helene. För att kunna upprätthålla produktionen på sin fabrik börjar Karl motvilligt producera för den tyska marknaden. Samarbetet skapar snart motstridigheter i familjen, och snart väljer alla sina egna vägar. Michael ansluter sig till tyskvänliga Frikorps Danmark, medan Aksel går med i den danska motståndsrörelsen. De sorglösa jazzfansen Knud och Valdemar fortsätter att roa sig, samtidigt som dottern Helene förälskar sig i en tysk ubåtsofficer."Danmarks version av Downton Abbey"
Genom åren har Danmark producerat en rad olika andra världskriget filmer, somliga bättre än andra. "De förbannade åren" följer en rik familj i Danmark under krigstiden och hur de försöker få saker och ting att rulla runt trots en ockupation av nazisterna. Filmen på sätt och vis påminner en del om serien "Downton Abbey" där vi får följa alla på varsitt håll i familjen, samt de som jobbar för familjen. För det mesta är det välgjort och påkostat, men samtidigt brister det på många ställen i filmen.
Det främsta problemet är att filmen inte leder till någonting. Där är ingen riktig huvudperson eftersom vi får följa alla på varsitt håll, vilket gör att mycket blir smått rörigt emellanåt. Bland annat är där en karaktär som gör någonting, men den saken får inte konsekvenser fören 20 minuter senare, när karaktären också dyker upp igen för första gången. Det är bara en massa sidohandlingar som aldrig får något avslut, framför allt slutet som gynnar ut i ingenting.
Filmen skulle helt klart varit en serie, då allting bara känns som det. För trots sin speltid på 152 minuter hade det behövts mer för att avsluta saker och ting och utveckla mer karaktärer. Det klipps även som om att det vore en serie man tittar på, men blir förvånad över hur långt avsnittet är. Någonstans måste där komma en uppföljare eller en förlängd version omgjord till en serie för det jag såg känns inte komplett någonstans.
Som vanligt dock är skådespelarna bra i den, återigen visar Danmark att de in princip är bäst i norden på att göra film. Det känns som att det är 40-talet och det känns påkostat i en del scener. Jesper Christensen är som alltid jättebra i sin roll.
Jag vet inte om jag skulle rekommendera "De förbannade åren". Den är rätt så lång för någonting som gynnar ut i ingenting. Samtidigt kan den vara trevlig att ha på om man sett mycket av de andra danska andra världskriget filmerna där denna kan funka som extra utfyllnad på den fronten. Där är som sagt bra saker med filmen, men tyvärr skulle det ha varit en serie så som allting känns i klippningen, karaktärerna och att ingenting får något riktigt avslut, den bara slutar helt abrupt. Så ha det i åtanke innan ni ser den.
