Synopsis
Lasse och Maja har fått sin detektivbyrå nedlagd av polischefen i närliggande Kristinelund när Klara söker upp dem. Hon behöver hjälp med att bevisa att hennes pappa Ferdinand är oskyldig till tågrånet han dömts för. Lasse och Maja ser nu sin stora chans att få upprättelse, att visa att de visst kan lösa brott! Snart ska ett nytt kassaskåp fullt med pengar transporteras med tåget. Det finns många misstänkta och de börjar komma något på spåren. Saken är bara den att Ferdinand har rymt från fängelset och är försvunnen."En av de sämre LasseMaja filmerna"
Det har varit ett rejält uppsving för LasseMaja filmerna nu. För 1½ år sedan hade vi "Det första mysteriet" och nu har vi "Tågrånarens hemlighet". Fast denna gången med nya skådespelare i rollerna som Lasse och Maja. För jag antar de andra två blev för gamla. Blir intressant om det blir nya grejen här i Sverige att där kommer en ny LasseMaja film vart annat år med nya skådespelare medan Tomas Norström blir kvar i rollen som polischefen.
Jag har inte direkt gillat dessa LasseMaja filmerna som kommit ut och då har jag läst böckerna när jag var mindre och det känns som alla missar det som gjorde böckerna värda att läsa. Det var upplagt precis som ett Cluedo-spel eller de klassiska Poirot filmerna. Du har något som har hänt, du har din rad med olika misstänkta och man löser gåtorna för att sätta dit tjuven. Något ingen film riktigt har lyckats med alls tycker jag. Detta är också nog en av de sämsta av alla LasseMaja filmerna just för dess humor.
Ännu en gång har vi en skådespelare (Moa Gammel) som sitter i regissörsstolen och gör ett dåligt jobb. Det mest obekvämaste och ändå fascinerande sätt är att de har klippt filmen så att där är en 3 sekunders paus som i en sitcom, där man låter publiken få skratta innan man fortsätter. Men där var ingen som satt i publiken som skrattade överhuvudtaget, så man fick dessa korta pauser där allting bara är tyst och det var verkligen intressant att se. Att filmen verkligen tror att alla dess bajsskämt eller knas ska gå hem att man låter vila några sekunder så man hinner skratta också skrattar ingen. Det är nästan en obekväm sits att befinna sig i och hade jag varit regissör som bevittnat det vet jag inte vad jag hade gjort.
Så komedin är nog den sämsta den varit i alla LasseMaja filmerna. Men om det är något jag ger filmen över de tre LasseMaja filmerna som spelades in i en studio över en green-screen och kom ut ett år mellan varandra. Så ser denna bättre ut än de filmerna, för man har använt sig av fysiska platser. En intressant sak är att man har använt sig av miniatyr utav staden Valleby. En intressant riktning, men samtidigt är det också ett sätt att spara pengar på. Även här saknar jag det man också misslyckat med i tidigare filmer. Att bygga upp staden Valleby som denna lilla ort men som ändå har liv i sig och göra den annorlunda från alla andra typiska svenska städer.
Jag vet heller inte om jag ska påstå att mysteriet inte är så svårt att lösa heller. Men det är för barn så vid den fronten kan jag inte klaga direkt, för jag tror barnen kommer ha kul i att försöka lista ut vem tjuven är. Jag hade bara kanske hoppats på mer med en titel som "Tågrånaren" att man hade kört på mer klassisk och gammalt stuk, vilket man får ibland men överlag är även det något som fattas i filmen.
"LasseMajas detektivbyrå - Tågrånarens hemlighet" är utan tvekan en av de sämre LasseMaja filmerna. Främst för humorn som nog är den sämsta utav alla filmerna. Mysteriet i sig hade kunnat bli ett av de bättre, men når inte hela vägen med vissa saker man hade kunnat göra speciellt med titeln "Tågrånaren". Regin är verkligen inte bra och klippningen ännu värre för man förlitar sig på att publiken ska skratta åt de usla skämten. Det är ju dock inte den sämsta LasseMaja filmen, men fortfarande ingen jag rekommenderar. Än har jag inte fått den där filmen som verkligen fångar det som gjorde böckerna värda att läsa.
"LasseMajas detektivbyrå - Tågrånarens hemlighet" har biopremiär 7 februari
