"Just Mercy" är regisserad av Destin Daniel Cretton som tidigare har gjort "Short Term 12" och "The Glass Castle", där jag har sett den sistnämnda. Den gick inte riktigt hem hos mig men den här gången med "Just Mercy" lyckas regissören fånga mig. Baserad på en sann historia blir det svårt som tittare att inte bli engagerad i denna berättelse som lämnar en med att man bara vill försöka göra någonting åt orättvisorna i världen.
Ännu en gång får vi en fantastisk insats ifrån Michael B. Jordan, han har hitills i mina ögon inte gjort en enda dålig insats, även när han har medverkat i dåliga filmer. Med denna filmen bevisar han att han är en av de bästa talangerna framför kameran vi har i filmbranschen just nu. Även Jamie Foxx levererar en av hans bästa insatser på väldigt länge. Det är heller inte överspel eller stora högljudda dramatiska scener som gör honom minnesvärd här. Snarare tvärtom, är det alla de lugna och tysta stunderna som han jobbar med 90% utav filmens speltid som han verkligen äger.
Filmen kan ibland falla i samma grop som många andra filmer som följer en liknande berättelse. Som handlar om rättssystemets fallerande i ett ärende eller om rasskillnaderna och rasismen som ligger i bakgrunden än idag. Där kan filmen kanske inte riktigt komma med något nytt och vissa scener har upplägg man är bekant med sedan innan. Så på den fronten är det väl där den brister som mest.
Det enda som kanske känns lite annorlunda är tempot, som kan kännas något långsammare än de flesta inom denna genre. Annars brukar man pumpa upp med dramatisk musik och ha flertals scener där poliser attackerar bara för att de är rasister. Men här finns det nog inte mer än 2-3 sådana scener genom hela. Medan den annars tar sin tid och har många lugna scener där man bara låter karaktärerna prata med varandra.
I sin helhet är "Just Mercy" en mycket välspelad film. Michael B. Jordan och Jamie Foxx levererar fantastiska insatser och bör inte undvikas bara för de inte blev nominerade för någon Oscar. Berättelsen engagerar verkligen en och som med många filmer inom denna genren, blir man berörd och vill bara göra någon form av skillnad. Den kan ibland känns bekant i sina upplägg och det är filmens största brist. Men jag hoppas innerligt folk går och ser denna för den är väl värd din tid.