Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker

För de som inte kanske redan vet är jag ett massivt Star Wars fan. De gamla filmerna har varit med mig så långt jag kan minnas in princip och har en stor betydelse i mitt hjärta så som många andra. På senare år har det dock blivit ganska uppenbart att sakta men säkert har där kommit någon form utav hat mot Disney och vad de gjort med Star Wars. Detta i samband med "The Last Jedi" från 2017 som delade fansen. Vilket har gjort att hypen och peppen inte känns lika stor kring denna och framförallt så sätts J.J. Abrams på prov i att styra detta skepp i hamn så alla blir nöjda och glada, samt besvara de olösta trådarna som förra filmen lämnade öppet helt och hållet.

Jag minns när "The Last Jedi" kom ut att jag ändå gillade filmen och uppskattade att den tog ut svängarna. Men jag avvaktade alltid för mina sanna känslor för denna nya trilogin, innan alla var ute. Precis som med att jag ser 1-3 som en komplett historia och 4-6 som en komplett historia. Ser jag 7-9 som sin egna kompletta historia, fastän de alla 9 filmerna hör ihop. Det är också med delade och komplicerade känslor jag har för denna nya trilogi, efter att ha sett 9an precis. Det är också för tok för tidigt att ge mina riktiga känslor på det för jag kräver en omtitt samt hur de med åren kommer åldras och ses tillbaka på.

Till de som är oroliga för att filmen har så mycket att besvara, så lyckas ändå J.J. Abrams hyfsat bra i att förklara de lösa trådarna. Hur fansen kommer reagera på alla dessa svar återstår och ser, men det blir i vart fall besvarade och det är ändå till det positiva så vi inte lämnar med en massa frågor. Dock är det lite kul att de första 10 minuterna verkligen är en enda stor expositionsdumpning i att förklara det mesta för att komma igång med storyn.

Känslorna delas dock när det kommer till Palpatine (Kejsaren). Det är ingen spoiler i att han är med i filmen, men jag hade alltid delade åsikter om det. Då en av de mest episka och största gåshud scenerna i hela Star Wars sagan är när Darth Vader vänder mot Kjesaren och räddar Luke. Nu när Kejsaren är tillbaka känns inte den scenen lika betydelsefull och även 4-6 känns som att de dem lyckas med var bara något smått.
Jag tänker inte gå in i djupet för mycket vad för roll Kejsaren spelar här och vad de gör med honom. Men trots att jag gillar Ian McDiarmid som Kejsaren så är jag inget fan av att han är tillbaka. En teori som jag befarade skulle vara sann, visade sig vara exakt det och återigen inget jag direkt gillar.

När det kommer till tempot i filmen så har dessa nya filmerna ändå haft ett bra tempo till sig. De vet om att folk inte gillar att djupdyka i politiska termer och snack i flera minuter. Jag tycker också återigen att alla skådespelarna gör bra ifrån sig. Jag har redan sedan "The Force Awakens" gillat dessa nya karaktärerna (Rey, Poe, Finn, Kylo). Men visst hade en scen med originalgänget verkligen gjort fansen överlyckliga om något. Nu fick vi tyvärr inte det.

Det är svårt att verkligen djupdyka utan att riktigt spoila någonting och denna recension skrivs bara några timmar efter jag har sett filmen. Där är mycket att smälta in och jag har verkligen delade känslor åt filmen. Jag kommer se om den och där kommer komma en spoilerrecension till helgen, där jag kan djupdyka ännu mer och förklara mer. Så i nuläget är denna recensionen bara en första reaktionsåsikt och överlag så är det blandade och komplicerade känslor. Därför kommer jag också avvakta med tummen.