Synopsis
Hemma hos Tomten i Nordpolen pågår förberedelserna inför julen. Snögubben och nissarna saknar önskelistor så tomteverkstan går bara på halvfart. Problemet är att folk i den vanliga världen slutat att tro på Tomtens existens. Och om alla slutar att tro på Tomten slocknar ljusets lykta och tomtevärlden går under. Tomten behöver rycka upp sig snabbt och Tomtemor med hela familjen kämpar för att få Tomten på banan igen, innan det är försent."En julkalender med potential men som fallerar"
Årets julkalender är här och vi har sett alla avsnitten. På senare år har julkalendern blivit kritiserat för att inte varit tillräckligt "juliga" och snön har varit frånvarande och mysigheten icke existerande. Man tog sig i axeln lite med 2016 och förra årets "Storm på Lugna gatan". Men mycket av slutresultatet har varit densamma: "julkalendern är inte vad den en gång tidigare varit". Jag själv anser den riktig bra och sista julkalendern var 2007 med "En riktig jul". Med årets julkalender har man tagit in Fredde Granberg, som bland annat hjälpt till att skapa "Dr. Mugg", "Hem till Midgård", "Ronny & Ragge" och "Familjen Rysberg". Så självklart går man in och tänker sig en julkalender i rätt spår. Men tyvärr blir inte resultatet riktigt så.
En av de stora problemen med årets julkalender är budgeten. Vi spenderar 90% uppe i nordpolen i tomtens verkstad, men allting utspelar sig vid hans hus och vi rör oss knappt i omgivningarna som den här byn bygger på. Det enda vi ser är dataanimerade klippbilder som är en helbild på byn och sedan direkt in i huset som även verkstaden ligger i. Här bygger man in sig i en ruta och det blir genast mer som en teater och man känner aldrig riktigt av att något stort står på spel eller händer. Vi har en snögubbe som är gjord av praktiska effekter vilket jag uppskattar. Men rörelserna är minimala på hur den kan röra sig och jag tror en stor del av budgeten gick till att skapa snögubben som tyvärr blev ett problem för andra saker. Snögubben är också röstad av Leif Andrée, men här har det inte ljudredigerats alls. Till en början trodde jag det var något fel på mina högtalare. Men när jag läste att andra kritiker också reagerat på det förstod jag att det är i produktionen man inte låtit det ljudbearbetats alls. Det låter som han talar direkt in i mobilen och man har sedan lagt in det i redigeringsprogrammet och låtit det ligga.
Ett annat problem är humorn. Här trodde jag ändå den skulle kunna vara något utöver det vanliga, då Fredde Granberg har koll på sin sak när det kommer till den specifika humorn han gjort i tidigare saker, som för övrigt är rolig. Men jag skrattade nog bara en eller två gånger i alla 24 avsnitt. Mestadels av humorn består utav att karaktärerna tolkar saker och ting fel och tar allting så bokstavligen talat. En sak som blir frustrerande väldigt fort. Där är ett skämt som hintar på hur slarviga och dåliga postnord är med sin post (uppe i nordpolen heter de nordpost). Man tänker inte så mycket på det mer än att skämtet känns lite utdaterat redan idag. Men sen visar det sig att det har en bärande och viktig roll på hela storyn i senare avsnitt, hur nu ett sådant skämt kan vara vikten till nästan allting som händer i julkalender bygger på ett uselt skämt.
Sedan tycker jag den allmänt saknar den där mysighetsfaktorn som jag inte känt sedan 2007 med en julkalender. Bara för där är snö och tomtar betyder det inte automatiskt julmys. Man måste bygga på stämningen, atmosfären, miljöerna och karaktärerna för att det ska funka, något denna tyvärr inte lyckas med. Ska jag vara ärlig så fick jag mer julkänsla från fjolårets julkalender än denna och då var hela fjolåret bara en enda filler utan någon story, det har väl i vart fall denna. Men misslyckas på de andra punkterna.
Några positiva saker är att Per Andersson funkade bättre än jag trodde i tomterollen. Till en början var jag skeptisk innan jag förstod att rollen var skriven just för honom, för många typiska karaktärsdrag som Per Andersson har, finner man i denna tomten och jag förstod ganska snabbt vad för typ av gestaltning man ville ha av denna tomten. Jag kan heller inte klaga på att barnen är de smarta och de vuxna är något dummare, detta har funnits i julkalendrar sedan urminnes tider så det är inget nytt och heller inget jag kan klaga på egentligen. Markoolio dyker även upp som en meknisse och är den som ger mig mest leende på läpparna och den som fick mig att skratta mest.
Tyvärr är årets julkalender ännu en misslyckad en i mina ögon. Det kanske är på väg i rätt riktning, men ännu behövs det jobbas på karaktärerna, miljöerna och skämten som är på bottennivå och det har de varit några år nu. Jag har uppenbarligen inte sett alla julkalendrar, men utav de jag sett tillhör denna en av de lägre i rank. Barnen kommer säkerligen få en kick utav den och det är självklart upp till var och en att bedöma vad de tycker och tänker om årets julkalender.
