Synopsis
När filmaren Alan Yates och hans dokumentärfilms-team spårlöst försvinner i Colombias djungel sänder professor Monroe en expedition för att ta redan på vad som har hänt dem. Men teamet är spårlöst försvunnet. Till slut hittar man några av Yates filmrullar som skickas till New York för undersökning. Vad man upptäcker på dessa rullar är bortom deras värsta mardrömmar. Det som finns på filmen är det mest bestialiska, barbariska och fruktansvärda som de någonsin kommer skåda och avslöjar människans allra mörkaste och mest skrämmande sidor.Efter det att jag hade sett "A Serbian Film" sa jag att de var den sjukaste och sämsta filmen jag hade sett. Men efter att ha sett "Cannibal Holocaust" vet jag inte om titeln till sjukaste ska gå till denna istället. Den är inte sjuk på grund av de som händer med människorna och våldet inom det. Anledningen till att jag finner denna filmen så sjuk är för allt djurvåld som är på riktigt. De dödar djuren på riktigt framför kameran och även ifall jag inte är vegetarian är det sista jag vill se i min film är när man mördar djur på riktigt.
Jag kände redan till innan jag såg den om den ökända sköldpadda scenen. Men att det även var en gris, spindel, orm, apa och en råtta som vi får se i grafiska detaljer hur de mördar och äter klarar jag inte av. Är de där bara för att väcka kontroversiella konversationer eller är där ett syfte bakom det? Detta var på en tid då djurlagen med att skada och döda djur i en film ännu inte börjat gälla.
Våldet som innefattar människorna hade jag inga som helst problem med. Det vet jag är fejk och ärligt talat så framställs ju personerna som rövhål under filmens gång. Så det är den klassiska biten i en skräckfilm där de som dör förtjänar det. Detta är ändå personer som bränner ner deras hus, våldtar deras kvinnor och dödar djur. Självklart kommer jag inte sitta där och tycka synd om de när de dör och blir attackerade.
Men ärligt talat så är filmen i det stora hela ganska så tråkig. Första halvan när vi får följa professorn i djungeln har väldigt lite spänning och skräck i sig att det känns bara som att man väntar ut tiden. När de väl hittat filmteamet och kollar på deras material i New York igen blir det motsatt effekt. Vi vet redan vad som hänt dessa karaktärerna och när man korsklipper från materialet i djungeln till New York, försvinner känslan av isoleringen mitt ute i ingenstans och det läskiga (om det nu ens ska vara något läskigt i filmen). Jag hade väldigt svårt för den klippningen och berättandet och gav mig väldigt lite.
Filmen har som sagt en bit historia bakom sig också. Ruggero Deodato (regissören) ställdes inför italiensk domstol för man trodde han hade dödat sina skådespelare på riktigt. Han fick fängelse för det och skådespelarna hade skrivit på kontrakt att inte vara i rampljuset i ett år för att skapa illusionen att det var på riktigt allting. Det sluta med att Ruggero Deodato kontaktade en av skådespelarna och bad de andra tre att dyka upp i rättssalen. Det sluta med att han blev fri från anklagelserna och friades.
Man anser också att detta är en av de första "found footage" filmerna. Som på senare tid har blivit jättepopulära med filmer som "Paranormal Activity" "[Rec]" och "The Blair Witch Project" som man anser vara den första officiella (även ifall så inte är fallet).
När jag sitter här i skrivande stund vet jag inte vad jag ska tycka om denna filmen. Jag gilla uppenbart inte den, men inte för de anledningarna som många gjorde på tiden den kom ut. Ja jag är extremt kritisk mot djurvåldet i filmen och tycker det är något av om inte de mest obehagligaste jag sett i en film för att de händer på riktigt. Men jag gillar heller inte filmen för att den var tråkig i mina ögon. Jag blev inte så chockad när människorna attackerades för jag har redan sett riktigt våld mot djur, så vad gör då fejkvåld mot människor. Men även att karaktärerna som försvinner i filmen är riktiga rövhål och förtjänar de som händer dem. Jag hade också svårt för korsklippningen mellan djungeln och New York, de förstör känslan av isolering och obehag som man gärna vill känna. Men jag ger filmen det att den är snygg filmad och allt med naturligt ljus och mycket av det känns äkta och det är väl ändå den känslan som Ruggero Deodato var ute efter. Om ni gillar filmen är det okej med mig, men hata inte mig för att jag inte gillade den.