Synopsis
En prins med en mörk hemlighet bjuder in adelsmän till sitt slott för att de ska undkomma den röda döden, en pestliknande sjukdom som sveper över landsbygden.Vi kör på lite till med Roger Corman/Vincent Price/Edgar Allan Poe. De gjorde trots allt 7st filmer ihop inom denna serien. Vad jag verkligen älskar med dessa filmerna är att det märks att Roger Corman har ett öga för något när han verkligen brinner för det. Vi är alla bekanta med 50-tals B-films Corman, men han har också gjort sig värdig till skicklig regissör mycket tack vare dessa "Poe filmerna". Det är färggrant, snyggt foto, stämningsfulla atmosfärer och miljöer och en fantastisk Vincent Price.
Som vanligt är Vincent Price mästaren att spela denna typen av roller. Ett äkta rövhål som bara bryr sig om sig själv och egen rikedom, men inners inne har han ändå någon form av värdighet. Då han räddar barn och har någon from av känslor till kvinnan han räddar och vill vara ihop med. Men sen har han också dessa vilda festerna där han beter sig som ett svin, men allt i perfekt Vincent Price charm och karisma. Man älskar att hata dessa karaktärerna.
Jag älskade också klädseln den röda döden var klädd i. Väldigt simpelt med bara en person i en röd överklädnad och rött ansikte. John Westbrook som spelar karaktären är perfekt med den lugna stillsamma brittiska rösten. Det gav hela filmen en mer mystisk känsla till sig.
En sak jag dock reagerade väldigt starkt på, är att dvärgen i filmen har en fru. Men det verkar inte som att produktionen kunde hitta en kvinnlig dvärg så de väljer istället ha en 8årig liten flicka spela denna vuxna dvärgens fru och det såg bara fel ut. Ännu värre är att de försökt dubba över hennes röst så hon har en "mognare" röst, men det gör saken nästan bara värre. I dagens ögon ser det bara konstigt och helt fel ut och hade aldrig gått igenom.
Roger Corman väljer också att berätta filmen i ett lite mer artistiskt berättande, i form med dans och konstiga drömmar karaktärerna har. Detta bevisar också ännu mer att Corman har en vision och har ett öga för ett berättande till sina historier, framförallt när budgeten tillåter honom. Dessa "Poe" filmerna är ett tydligt exempel på det, men också andra 60-tals filmer där han fått visa vad han går för. För de som är mer intresserade rekommenderar jag "Corman's World: Exploits of a Hollywood Rebel", en fantastisk dokumentär om honom, hans filmer och kända personer som fick sin start med honom.