Synopsis
Merab dansar i det georgiska nationalkompaniet med sin partner Mary och drömmer om en plats i huvudkompaniet. Hans tillvaro vänds upp och ner när den karismatiske Irakli en dag ansluter till kompaniet och blir hans största rival, men även hans största åtrå. Nu står Merab inför valet om han ska följa sitt hjärta och bryta sig loss från den konservativa miljö han befinner sig i och därmed riskera att förlora allt han har kämpat för."En överskattad film"
"En bit av verkligheten" europeisk film har jag i tidigare skede skrivit inte är något för mig. "And Then We Danced" är en sådan film. Det är en georgisk film men samproducerad av svensk filmindustri, då den också är regisserad av svensken Levan Akin. Han har tidigare gjort filmerna "Katinkas kalas" och "Cirkeln". "Cirkeln" såg jag men gillade inte den alls. Likaså nu när jag sett "And Then We Danced" är detta inget för mig och ingen film som gick hem hos mig. Ska jag vara ärlig så var den faktiskt ganska tråkig.
Visst är det bra skådespelare och historien lär nog gå hem hos många. Jag vet inte exakt vad responsen var efter Cannes då jag inte är så insatt i den festivalen, främst för att filmerna som visas där oftast inte faller i min smak. Men jag känner jag har sett denna historien förr berättad på ett liknande sätt. Jag såg filmen "Girl" i samband med Stockholms Filmfestival förra året som berättar en snarlik historia som berörde mig betydligt mer.
Jag blev inte engagerad i huvudpersonens story alls, för som sagt detta är för mig en dussinfilm. Visst är de viktiga att ta fram. Men jag känner att där har kommit så pass många nu att de smälter samman för alla berättar samma historia utan att ge något nytt blod i det. Av den anledningen satt jag mestadels och gäspade och väntade på att filmen skulle sluta. Jag slumrade nästan till under flertals gånger och det är aldrig ett gott tecken för en film.
"And Then We Danced" var ingen film som gick hem hos mig. Vad jag har förstått det som så verka den ha gått hem i Cannes, men där är mycket som inte gått hem men som jag älskat och vise versa. Detta för mig var en film jag aldrig kände mig engagerad av och historien tycker jag har blivit berättad så många gånger förr att det krävs något nytt för att verkligen greppa tag i mig. Jag kan se den gå hem hos folk, framförallt bland filmfestivals folket. Men när jag själv håller på att somna under flertals tillfällen under en film är det ett tecken för att jag blev uttråkad.
And Then We Danced har biopremiär 13 September
