Annabelle Comes Home

Så har den andra skräckfilmen med en docka i centrum inom loppet av en vecka. Och med Toy Story 4 som släpptes i USA förra veckan blir det tre "dockfilmer" på biograferna folk kan få välja mellan. Detta är den tredje "Annabelle" filmen och den sjunde i "Conjuring serien". Denna serie varierar för mig. Där finns inte direkt någon jag hatar då jag skrev i min recension på "The Curse of La Llorona", att jag tycker dessa håller en helt okej nivå när det kommer till moderna skräckfilmer som annars brukar vara dåliga. Men utöver "The Conjuring" filmerna, är där inte riktigt någon som är riktigt bra, de har varit helt okej och funkar. Så går det även för denna, den enda som är riktigt dålig är första "Annabelle" filmen.

Här så återvänder Warren familjen och i centrum är deras dotter. Vera Farmiga och Patrick Wilson är inte med så mycket, bara i början och slutet. Så det är dottern, här spelad av Mckenna Grace som är huvudrollen tillsammans med Madison Iseman och Katie Sarife som passar henne. Mestadels av filmen utspelar sig i huset och för det mesta så tycker jag filmen lyckas skapa en duglig atmosfär. Det är tack vare Annabelle som gör att de olika demonerna i det kända rummet i Warren's hus går amok. På rak arm låter detta snarare mer som den sista filmen och hade kanske funkat bättre i "The Conjuring 3" som kommer nästa år. Men nu får vi den här istället.

Vad jag kanske inte gillade allt för mycket är att filmen blir alldeles för överdriven mot slutet. Där är bland annat en varulv (blodhund) involverad och det blir mer av ett spökhus med en ond ande efter den andra. Detta gör att filmen inte alls känns läskig och blir mer kul, något som "The Conjuring" filmerna annars lyckades väldigt väl med. Jag vet det är en film om demoner och onda andar, men även här kändes det som att det gick överstyr och fick inte alls känslan av att de var samma universum som de tidigare filmerna.
Det går heller inte att ignorera över hur dum en av karaktärerna är, som gör att allting inträffar då hon öppnar glasskåpet där Annabelle är. Trots en massa varningar och hon gör det ändå. Man känner nästan att de får skylla sig själva vad som inträffar dem.
Jag gillade dock varje scen med Warren paret. Åter igen så har Vera Farmiga och Patrick Wilson grott sig in i rollerna och gör de lika mycket värdighet och bra skådespel här trots deras minimala speltid, som i "Conjuring" filmerna. För varje scen med dem två i sig, har filmen genuina känslor till sig och man bryr sig genast ännu mer. För där är en familjedynamik som ligger där och varje skräckfilm är som bäst när den är dramadriven. Jag önska där var fler sådana scener, men istället läggs fokuset mer på jump-scares och släppa lös alla de olika demonerna.

"Annabelle Comes Home" har sina bra saker och sina negativa saker i sig. Den funkar trots att den blev lite "over the top" i slutet, även för dessa filmerna. Vilket gör den till en av de mindre läskiga i denna serien (är bara "The Conjuring" filmerna som är läskiga). Men kollar jag på filmen som helhet gilla jag den mer än "The Nun", "The Curse of La Llorona" och första "Annabelle" och eftersom jag gav positiv betyg till både "The Nun" och "The Curse of La Llorona" får även denna en tumme upp.