Synopsis
Om konsten att hitta sin egen röst. 11-åriga Moa vill jobba med musik som sin pappa, pianisten Anton Widebeck. Men vad ska en musiker göra för att överleva i en värld av digitala plattformar? När Anton får sparken som kapellmästare från Tv-programmet ”Väder vi minns” föreslår hans dotter att han borde skriva en musikal. ”Som Mamma Mia. Det är ju sånt som folk i din och mammas ålder gillar.” Själv bestämmer sig Moa i smyg för att anmäla sig till låtskrivartävlingen ”Syltpopidolerna”.Jag har alltid uppmanat indiefilmer och independent filmskapare. Det är aldrig lätt att få en film gjord, inte minst att lyckas få den visad till den bred publik. Därför blir det alltid mindre kul för mig när jag ser en independent film och den verkligen inte är bra. För personerna har slitit på den samtidigt som de inte har haft fullt stöd från den "riktiga" filmindustrin pengamässigt. Samtidigt är detta en film fylld med en massa kändisar, men det är också Sverige. Ett land där du kan få en stor kändis att medverka i en independent kortfilm med de rätta kontakterna.
"A Music Story" är en enda röra från början till slut. Jag vet inte om filmskaparna medvetet har sagt det då de är medvetna om det, eller om det var ett stilval. Men i sådana fall vill jag veta varför. Klippningen är åt skogen, varpå handlingen blir jättekonstig och rörig att följa. Manusförfattaren Anders Widmark har sagt att musikscenerna där artisterna sjunger, för handlingen vidare. På sätt och vis kan jag förstå vad han menar, men det känns som man sitter och kollar på en random musikvideo efter den andre, som inte har något med varandra att göra. Det ska noteras att filmen är regisserad av tre personer. Bara där bör varningsklockorna ringa, då det sällan är ett bra betyg. Jag misstänker det är att de tre regissörerna har haft tre olika avdelningar att hantera, en har säkert tagit hand om skådespelarna och dialogerna, den andra musiken och den tredje efterbearbetningen.
Jag vill heller inte klanka ner på skådespelet, men det var verkligen inte bra. Det kändes som att skådespelarna läste dialogerna innantill och inte hade någon direkt känsla i deras leverans. Men jag tror det ligger en del i regin här, då jag vet att somliga av dessa skådespelarna kan skådespela och har gjort det i andra filmer.
Jag önska dock att musiken rädda det för mig, men jag är inte den moderna popmusikern av mig. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte minns låtarna nu i efterhand heller vilket inte är ett bra tecken för en musikal att ha.
I sin helhet är "A Music Story" inte särskilt bra. Det är mer eller mindre en enda röra från start till slut. Jag kan ungefär se vad man försökte göra här, men på grund av klippningen, skådespelarnas skådespel och leverans av dialoger, samt random musikvideos som inte direkt har någon röd tråd mer än till karaktärerna. Blir det en enda soppa av allting. Jag uppmanar alltid folk att se independent filmer, men denna kan man faktiskt skippa. Jag läste dock på filmens officiella Facebook sida att en 9-åring som själv skrev låtar blev mer inspirerad efter att ha sett den. Så om filmen lyckades med det så har den väl ändå lyckats med något.
A Music Story är bioaktuell just nu!
