I Am Mother

"I Am Mother" har många bra och starka saker i sig som är tänkvärda, inte minst i den tiden vi lever i. Men det fallerar också samtidigt i att själva berättandet är ganska o-originellt och förutom skådespelarna och tanken bakom dess moral, så är där inte så mycket nytt att hitta i denna sci-fi rullen. Vilket för mig är smått besvikelse då filmen ändå fått en del lovord på nätet.

Tanken bakom filmens budskap är något som är passande och i tiden. Vilket nog är filmens starkaste styrka. Det kvarstår dock och se hur det åldras med tiden, men som med de bästa sci-fi filmer och böcker lyckas de vara tidlösa och passar in i vilken tid som helst. Men ser man filmen som helhet känns det lite väl bekant. Man kan ana vart den är på väg och vad twisten kommer vara. Vilket är synd då där finns potential här.

Skådespelarna är dock bra. Clara Rugaard som egentligen är huvudpersonen gör en väldigt bra insats och hon kommer vi säkert se mer av i framtiden. Hilary Swank som är en legend i filmvärlden gör knappt något dåligt i sina insatser. Även Rose Byrne som rösten till "Mother" är bra och får fram den perfekta känslan som man är ute efter i karaktären.
Ibland kan filmen kännas lite seg, inte minst i mitten. Där kände jag det kunde bli smått uttråkad emellanåt, för jag kände att de karaktärerna redan pratade om, inte var så intressant eller unikt. Det kändes som filmen var på väg mot något som kändes uppenbart, vilket det i slutändan också var.

I sin helhet är detta en duglig sci-fi film. Dess största behållningen är budskapet bakom filmen samt skådespelarna som gör så mycket med väldigt lite. Även de visuella effekterna är fantastiska och hade nog hjälpt om man sett det på en biograf. Men i det stora hela svajar det för jag känner att konceptet till filmen har gjorts redan och mittenbiten blev något för långsamt. Det är dock fortfarande sevärt, speciellt utav Netflix's utbud.