Synopsis
Terriern Max försöker hantera några större livsförändringar. Hans ägare är nu gift och har ett litet barn, Liam. Max har ett så stort behov av att skydda pojken att han utvecklar ett nervöst tick. På en familjeresa till en gård möter Max och Duke hundintoleranta kor, fientliga rävar och en skrämmande kalkon, som bara framhäver Max ångest. Lyckligtvis får Max lite vägledning från veteranen Rooster som pushar Max att överge hans neuroser, finna sin inre alfahane och ge Liam lite mer frihet. Samtidigt försöker Gidget rädda Max favoritleksak från en kattfylld lägenhet med lite hjälp från hennes kattvän, Chloe, som har upptäckt glädjen med kattmynta.Jag minns att första "The Secret Life of Pets" var helt okej, precis som med allt annat Illumination ligger bakom. Antingen är det helt okej eller inget bra, de har ännu inte lyckats sälja mig på en riktigt bra film. Så mina förväntningar på denna var nog icke existerande utan mer att deras filmer tjänar in en hel del pengar och därav blir det uppföljare. "The Secret Life of Pets 2" är dock ingen särskilt bra uppföljare, då det känns som där inte riktigt fanns någon idé bakom den.
Första filmen funka med sitt simpla koncept, vad gör djuren när vi inte är hemma. Inte särskilt originellt, men där fanns en tanke bakom, där var en huvudhandling där vi följde Max när han försökte komma hem och längs vägen var där kanske något skämt som landade och fick ett litet skratt ifrån mig. Men här är filmen så utspridd och spretig utan något direkt narrativ.
Istället för en handling, får vi tre stycken som filmen korsklipper mellan. Ena är att Max är ute på landet och måste lära sig att inte vara så rädd och chansa lite mer i livet. Den andra är om Snowball som superhjälte som hjälper en liten hund vid namn Daisy och de ska rädda en tiger från en ond cirkusman. Den tredje är att Gidget måste lära sig att vara en katt för att komma åt en boll som är Max, som hamnat hos ett gäng katter. Under 80% av filmens speltid, korsklipper dessa scenerna mellan varandra. Men problemet är att inget av det har med den andras story att göra, så det känns som man sitter och kollar på tre olika kortfilmer någon har klippt ihop som bara råkar ha samma animation.
Det blir inte fören i slutet av filmen de tre olika handlingarna kommer samman i det "stora klimaxen". Men det kommer bara mer av sig som ett desperat försök att försöka få allting vevas samman. Det hjälper heller inte att verken någon av de tre olika handlingarna har ingenting i sig egentligen. Det är tre "sketcher" snarare utan någon humor i sig. Därför känns det som att ingen riktigt hade någon officiell idé till en uppföljare och istället tog man idéer från tre kortfilmer och sträckte ut det till 90 minuter.
Det enda positiva jag kan ge filmen är animationen, men vid det här laget när man berömmer animerade filmer för sin animation är som att man ger cred till att Michael Bay har bra explosioner i sina filmer. Jag blev dock aldrig förbannad eller arg på filmen, den är harmlös och kommer med största sannolikhet gå hem hos barnen. Det är färgglatt och där är inte något offensivt i den. Kul också med att det är den första animerade långfilmen med Harrison Ford. Men jag känner att filmen verkligen inte gav mig någonting och jag kunde inte släppa vilken röra allting egentligen kändes som. Inget för mig helt enkelt.
The Secret Life of Pets 2 är bioaktuell just nu!
