Sist ut är säsongen sämsta avsnitt, men även ett av seriens mest egenartade. Vi får följa tre karaktärer, en popstjärna spelad av Miley Cyrus och två systrar, varav en är ett stort fan till Cyrus karaktär som har namnet Ashley O. Även här utforskas en intressant problematik som är grundat i verkligheten. Såsom att finna tröst på nätet istället för det verkliga livet, pressen som sätts på artister och deras mediala persona, samt girigheten inom musikindustrin.
Det intressanta ämnet tyngs tyvärr ner av simpelt berättande, banala vändningar och svajigt skådespel. Charlie Brooker sa tidigt att de försökte göra denna säsongen något gladare och inte lika dystopisk och dyster som tidigare. Problem uppstår dock då avsnittet är på tok för sockersött så att i jämförelse med de andra avsnitten inte känns som att det tillhör samma serie. Det skall även nämnas att som ’Striking Vipers’ förekommer en viss teknologi som får en att skratta över hur absurd den är.
Black Mirror som ofta brukar ha en stark igenkänning och vara läskigt nära vår samtid avslutar sin femte säsong med ett avsnitt som känns mest befängt och längst ifrån någonting som faktiskt är verkligt. Men det är underhållande i alla fall, det skall inte stickas under stolen.
Säsong 5 är i slutändan som de tidigare - många höjdpunkter men tyvärr även många lågpunkter. En överlag bra säsong men tyvärr lite väl kort, som bidrar till att de mindre bra stunderna sticker ut något mer än vanligt. Det är ett dock ett bra tillskott i den samling historier som är Charlie Brookers tidvis geniala Black Mirror. Längtan till nästa säsong har redan infunnit sig.