Godzilla II: King of the Monsters

"Godzilla II: King of the Monsters" är uppföljaren till 2014 års versionen av "Godzilla" och existerar i samma universum som "Kong: Skull Island" som kom 2017. Detta gemensamma universum kallas för "MonsterVerse". Vissa kanske ser detta som ett desperat försök att tjäna in pengar på vad Marvel gör med sitt MCU. Men faktum är så har dessa filmer redan existerat tidigare. Med Universal som startade allting hade vi Dracula, Frankenstein och The Wolfman under 40-talet. Medan Japan gjorde sina egna grejer med Godzilla under 50 års tid från 1954-2004. Så det faktum att Warner Bros. gör detta är inget nytt inom kaiju genren.

Jag minns att jag blev smått besviken på 2014 versionen när den kom ut. Jag förstod vad Gareth Edwards ville göra med att lägga fokus på människorna och den katastrofala sidan av händelsen ifall något som Godzilla skulle inträffa. Men det är inte därför Godzilla fans som mig går och ser en Godzilla film. Om du nu också vill göra en sådan film, ha intressanta karaktärer. Något den filmen inte riktigt hade i mina ögon.
Med denna uppföljaren så lovade den nya regissören Michael Dougherty mer kaiju fighter, Godzilla skulle synas mer och man skulle inte klipp ifrån fighterna. Av den anledningen så såg jag mycket fram emot denna filmen, det kändes som de lärde sig av sina misstag och lyssnade på fansen. Samt de tog in inte bara Godzillas ärkefiende Ghidorah in i mixen. Utan även Mothra och Rodan. Efter att ha sett filmen kan jag med säkerhet konstatera att Michael Dougherty är en sann Godzilla nörd och levererar precis det vi fans vill ha.

Precis som med Pokémon är det viktigt att veta att det är Godzilla vi pratar om. Det är inget djupt drama med tredimensionella karaktärer. Förutom 1954 versionen (den första) som tog sig själv på allvar och såg Godzilla som ett seriöst hot. Har ingen Godzilla film egentligen tagit sig själv på stort allvar. Så det är något jag tror är viktigt för en utomstående att veta som inte är så bekant med Godzilla. Men vad filmen levererar på är kaiju fighter, nonstop underhållning och ett tempo som är högre och flyter på bättre än vad 2014 versionen gjorde.

Karaktärerna i filmen är som sagt inte de bäst skrivna, de är stereotyper av vad vi brukar se i en sommar blockbuster film. En familj med ett tragiskt förflutet som är kopplat till Godzilla, comic-relif, en skurk, militären som ej förstår sig på djuren medan forskarna gör det. Det är förutsägbart och man har sett dessa karaktärerna förr i denna typen av film. Men vad denna filmen ger oss är skådespelare som lyckas leverera någon form av känsla jämfört med huvudpersonerna i 2014 filmen. De får även interagera i fler actionscener så där händer saker när vi också följer människorna och inte bara monstren.

Den svagaste biten med filmen är en viss karaktär och ett visst val denna karaktären väljer att göra. Det är ett val som man som tittare har svårt att sympatisera med och när filmen sedan i slutet vill få oss att sympatisera med karaktären så hade jag svårt att göra det. Jag kände filmen målade upp denna karaktären mer som en skurk och lyckades aldrig riktigt förbättra situationen. Det blev också uppenbart att enda riktiga anledningen till att karaktären gör detta valet är för att få igång filmen. Även vissa dialoger även för att vara en Godzilla film var lite för ostiga och pinsamma. De säger att Ghidorah låter som "diarrhea" vilket jag kunde varit utan.
Filmen hinta även på att Godzilla och Mothra har igång det med varandra på något sexuellt plan. Det var aldrig 100% befogat men det kändes som att filmen hintade på det och bara den bilden i huvudet känns bara helt fel för att ingrott Godzilla och Mothra fan som jag är.

Men den stora anledningen till varför man ser denna filmen är Godzilla och fighterna med de andra kända Toho kaiju's (Ghidorah, Mothra och Rodan). Och på den fronten så levererar filmen fullt ut och kommer göra vilket Godzilla fan nöjd. Det är första gången vi får se en amerikans Hollywood film där dessa giganter fightas mot varandra och det var så förbaskat episkt. Genom att lägga in Mothra och Rodan så blir det nästan som en remake på Ghidorah, the Three-Headed Monster från 1964 (den femte Godzilla filmen).
Regissören Michael Dougherty har ett öga för det visuella, sett till hans tidigare filmer, Trick 'r Treat och Krampus (två filmer jag verkligen gillar). Denna filmen är inget undantag på den fronten då där är väldigt snygga scener i filmen. I somliga scener synts dataeffekterna, men för det mesta så är det verkligen på ett visuellt plan ett snygg film att kolla på. Bara postern i sig är vacker.

Även musiken är ett gigantiskt kliv uppåt från förra filmen. Inte nog med att vi får originalmusiken till Godzilla under ett par scener. Men även episk musik i form av en kör när Godzilla gör sin entré var så tillfredsställande att det inte går att beskriva med ord. Bear McCreary förtjänar eloge. Plus i kanten också för att de spelade Blue Öyster Cult's "Godzilla" i eftertexterna, dock var det en remix men cred att låten ändå var med på ett hörn.
Till sist är det kanske viktigt att veta att filmen kommer ha en fortsättning redan nästa år med "Kong vs. Godzilla". Men det gör också att denna filmen kanske inte kommer kännas riktigt komplett för en del tittare och slutet kommer därför nog kännas abrupt. Men jag ser det mer som att detta är "Infinity War" där denna och "Kong vs. Godzilla" går ihop och hör samman. Man kan inte ha den ena utan den andra.

I sin helhet är "Godzilla II: King of the Monsters" ett rejält kliv uppåt ifrån förra filmen. Visst är det inte djupa karaktärer eller handling, men det är en kaiju film. Man går och ser den enbart för en sak. Att se Godzilla fightas mot Ghidorah och på den fronten levererar filmen verkligen. Men trots det så är det aldrig uttråkat att följa människorna för filmen har ett högre och bättre tempo denna gången vilket gör den mer underhållande. Jag kunde störa mig på somliga dialoger och ett val från en viss karaktär som vi sedan ska sympatisera med, när karaktären mer eller mindre beter sig som en skurk.
På ett visuellt plan är filmen väldigt läcker att kolla på, något som regissören Michael Dougherty har ett öga för. Det märks också att han är ett Godzilla fan då filmen verkligen ger det man vill ha. Äntligen har vi en officiell amerikansk Godzilla film som är sann till dess rötter. Som ett massivt Godzilla fan levererar denna filmen och jag älskade varje sekund av det.