Aladdin

Jag vill börja med att korrigera mig själv. Med tanke på vad jag kommer ge denna filmen för betyg och gav "Dumbo" en tumme upp, vill jag ändra den tummen till en tumme ner.

Då har vi ytterligare en Disney live-action remake, denna gången är det "Aladdin" som har fått "äran" att förgylla den stora duken med riktiga skådespelare. Som jag skrev i min "Dumbo" recension så är jag inget fan av dessa live-action remakes som Disney håller på med. De tillför sällan något nytt till handlingen och det som är nytt är inte för de bättre, snarare till det sämre. Även "Aladdin" hör hemma i den gruppen och det är väldigt lite jag blir imponerad av här.

Jag minns där var en tid då jag brukade bli förbannad och verklige ge ut ilska på dessa filmerna. Men jag har med åren inte orkat engagera mig lika mycket då jag insett att detta är något som Disney ändå bara kommer fortsätta göra så man kan väl lika gärna bara bevittna det i tron om att någon dag kommer där en bra live-action remake.
"Aladdin" följer den tecknade filmen till stor del. Sångerna är där, grundhandlingen är sig lik och även en del dialoger är ord för ord identiskt. Det som är nytt är att filmen tar lite mer tid innan Aladdin väl träffar på anden. Originalfilmen klockar in på strax under 90 minuter, medan denna klockar in på strax över 120 minuter.

De som läggs till är mer uppbyggnad kring vissa karaktärerna, att filmen tar sin tid att utveckla dem mer. Vilket är positivt, men i slutändan är budskapet och karaktärernas resa identisk som den är i den tecknade. De slänger även in en romans åt Anden med en av tjänsteflickorna i palatset som för mig var totalt onödig och gav inget mer djup till karaktären alls. De ger redan Anden och Aladdin mer utrymme åt en vänskap vilket är mer än tillräckligt.
Jafar är också usel i denna adaptionen. Inget ont åt skådespelaren Marwan Kenzari. Men han var verkligen inte rätt i rollen. Jafar som är en av de mest kända Disney skurkarna med sin fantastiska design ger honom ett visst kroppsuttryck och där ligger en hotfull aura omkring honom. Men här så är han patetisk och känns inte hotfull för fem öre. Han ser jättetråkig ut, hans motiv är tråkiga (jag vet de är likadana som i den tecknade) och i slutet är han en totalt bortglömd skurk. Den tecknade versionen kanske hade likadana motiv, men han är minnesvärd tack vare sin design, röst och hotfulla aura. Mycket tack vare den tecknade animationen, vilket leder mig in på en annan sak.

Filmen försöker vara lika effektfull och imponerande som den tecknade när Anden gör olika saker med sin magi. Som till exempel förvandlar sig själv, eller det ska vara rappt och snabbt. Det funkar i tecknad animation då du kan vara mer kreativ och ändå behålla samma animation. Men här så är Anden 50% datagjord och 50% riktig, samtidigt som han ska göra alla dessa snabba kvicka rutiner i en live-action miljö. Det blev konstigt för ögat och kändes inte riktigt rätt för mig.

Något som är positivt är att på ett visuellt plan är det imponerande. På sätt och vis påminner filmen om en Bollywood-film med alla dans, sångnummer och färger. Nu gillar jag inte Bollywood filmer och är den typen av film jag verkligen inte klarar av och försöker undvika i en annars så bred filmsmak. Men det är snyggt det måste jag medge. Jag hade heller inga större problem med Will Smith som Anden. Inget kommer slå Robin Williams den saken är säker, men Will Smith försöker så bra han bara kan och tycker valet att ha honom i rollen ändå inte var så dumt.
I all mening bör jag hata detta, men de lät honom få göra sin egna rap av låten "Friend Like Me" i eftertexterna och visst är det malplacerat. Men jag är uppvuxen med 90-talets Will Smith och jag fick härliga nostalgi tillbakablickar.

I sin helhet är "Aladdin" lite av samma gamla visa för mig med dessa Disney live-action filmerna. Jag känner inte att filmen har så mycket nytt att ge som gör att de förbättrar eller fungerar som ett alternativ till originalet. Grundhandlingen är densamma och det som är nytt är sällan till det bättre, så som att Anden till exempel nu har ett kärleksintresse som är så tunt skrivet att dem lika gärna hade kunnat vara utan. Det enda som gjorde att jag kände att det funkar som live-action var de stora dans och sångnumren med de spektakulära färgerna. Men jag tror Disney ser på det att de tjänar en massa pengar på dessa filmerna och kör därför ett säkert kort att göra likadant för att nostalgin ska vara kvar och det gick hem från första början. Jag köper dock inte det och jag befarar när Lejonkungen kommer ut.