Synopsis
En resa som började för tio år sedan har lett till denna final. Medans The Avengers återhämtar sig efter en stor förlust så försöker dom komma på en plan om hur dom ska kunna besegra Thanos en gång för alla och kanske kunna återställa allt till rätta.SPOILER VARNING! (Läst texten nedan på egen risk, då den innehåller information som avslöjar storyn i filmen.)
Så har det äntligen kommit till detta. 11år, 22filmer och här är vi nu vid slutet "The end game". På sätt och vis är det svårt att göra en ordentlig recension på denna typen av film, då det nästan har fått eget liv utöver att bara vara en film. Det är ett event och en uppbyggnad som varat i 11år. Som ett massivt fan utav dessa filmerna kunde jag inte varit mer nöjd med hur allting slutar. Avengers: Endgame är helt klart MCU kronverk och den bästa av dem alla. Det ska också tilläggas att det är den bästa Marvel filmen som någonsin gjorts. Jag tog även tillfället i akt att ha sett filmen två gånger också.
Trailers och marknadsföringen kring denna filmen har varit väldigt hemliga. Trailers har bara visat de första 15-20 minuterna av filmen, för att Russo bröderna inte vill spoila någonting och att man går in helt blind. Detta uppskattar jag något oerhört och istället för att visa alla de häftiga sakerna och hela handlingen, så håller dem sig till att bara visa det lilla. På en film på 3timmar är det oerhört lite också och motsvarar cirka 3% bara (enligt IMDb). På tal om speltiden så rullar det på hur bra som helst och de 3 timmarna känns mer som 90 minuter.
Vad händer då i filmen. Den första akten är ganska så sakta och bygger upp till sin andra och tredje akt. Men filmen förtjänar det. Istället för att vi får de typiska superhjälte scenerna, så får vi tid att spendera med våra favoritkaraktärer och favorit superhjältar en sista gång. Efter 22 filmer så tycker jag Endgame mer än väl förtjänar en mer dramatisk sida på det hela, än att bara köra en massa action. Det fick vi ta del av mer i den förra filmen, Infinity War.
Andra akten är när saker och ting verkligen händer. Då tidsresande involveras och de åker tillbaka i tiden för att förhindra Thanos att samla ihop sig alla infinity stones. Med hjälp av Scott Lang och quantum realm så reser de tillbaka till händelserna i New York 2012 (första Avengers), Asgård 2013 (Thor: The Dark World) och Morag 2014 (Guardians of the Galaxy). Det är fantastiskt underhållande och kul då filmen mer eller mindre kör på "Back to the Future Part II", med att åka tillbaka i tiden till händelser vi redan sett i tidigare filmer. Jag älskar tidsresande filmer och jag älskar hur de lyckas väva in det på ett snyggt sätt och det kommer inte på något overkligt sätt in i handlingen. Vid 2008 när första Iron Man kom kanske det hade känts som överdrift, men nu i 2019 med Endgame känns det mer än realistiskt att de kan göra det.
Tredje akten är när fansen kommer bli överexalterade och en del kanske kommer klaga på fanservice. Men jag måste erkänna att efter 22 filmer är denna finalen mer än väl värt det och mer eller mindre det man väntat på. Russo bröderna gör en inte besviken. Efter att Thanos har lyckats veta i 2014 via Nebulas tekniska minne, så skickar han in den onda Nebula från 2014 att ta 2019 versionens plats, för att sedan anlända på plats och förstöra Avengers i 2019. Det är här den episka finalen inträffar och publiken i salongen jublade. Alla superhjältar vi sett och älskar dyker upp och man sitter som ett barn med världen största flin och mungiporna sträcker sig ända till ögonen.
Vad som kan vara viktigt att veta är att medan Infinity War var mer Thanos film, vi fick bekanta oss mycket med honom samt det faktumet att han vann i slutet. Så är Endgame mer superhjältarnas film och de får ännu mer tid att skina i denna. Så för de som tycker Captain America fick för lite tid i förra, gör de upp för med i denna. På sätt och vis är det som två delar som hör ihop. Någon skrev att de påminner om Kill Bill vol. 1 & 2, båda filmerna hör ihop och Tarantino själv anser de vara en film. Men tonen och känslan är två helt olika på de båda volymerna. Det är ungefär så jag också skulle vilja beskriva skillnaden mellan Infinity War och Endgame.
Jag vet om att en del folk kommer komma med en massa plot-holes och att "om detta händer i dåtiden, varför blir det inte så då i nutiden". Men det är också väntat när det involveras tidsresor i filmer. Alla filmer och då menar jag verkligen alla filmer som har med tidsresor att göra, har någon form av plot-hole i sig. Men samtidigt så älskar jag också hur varje film skiljer sig åt och kommer på egna regler på hur tidsresor fungerar. För det är något som inte existerar i verkliga livet, så då kan man lika gärna ha kul med det och bara njuta längs vägen. Hulken förklarar också i en scen mer exakt hur det fungerar i denna filmen. Men jag måste medge att jag inte riktigt 100% förstod allt han menade, men det känns också som att det ger svar till olika saker som man funderar på när filmen väl börjar rulla mot eftertexterna.
Till exempel så skjuter 2019 Nebula sin 2014 versionen, men hon själv dör inte efter att ha gjort det. Förklaringen låg i det Hulken sa tidigare i filmen, men som sagt det var så överavancerat att jag kände de kunde lika gärna börja prata Star Trek teknik och förklaringar och jag hade hängt med lika mycket.
Jag gillar också sättet de hanterar Captain Marvel i denna filmen. Jag var rädd att eftersom hon har krafter ifrån tesseracten (space stone), att hon skulle vara så pass kraftfull att hon tog ner Thanos på bara några sekunder och att hon skulle ta åt sig all ära ifrån originalmedlemmarna. Men så var inte fallet, istället används hon på så sätt att hon hjälper alla andra planeter runt om i universum då det inte bara är jorden som kom till skada när Thanos knäppte med fingrarna. Så hon är mestadels frånvarande från filmen och är bara där i början och slutet mer eller mindre.
Det uppskattas också jättemycket att det är just originalmedlemmarna (Iron Man, Captain America, Hulken, Thor, Black Widow, Hawkeye och War Machine) som är kvar och måste fixa det, med hjälp av Ant-Man, Rocket och Nebula. Det är så passande och helt rätt för att det är dem som vi började hela detta äventyret med i första Avengers filmen och självklart är det dem som ska rätta till saker och ting. Allt annat hade bara varit opassande. Sedan gillar jag också hur viktig Ant-Man blir i denna och att när man för några år sedan skrattade åt idén till en Ant-Man film, blir han nu genast en av de viktigaste pusselbitarna i hela serien.
Men nu till tredje akten och det mest episka man har bevittnat. Som sagt alla superhjältarna är där och det är en fröjd för ögat att se efter att ha följt dessa filmerna i alla dessa år. Det första som verkligen var en höjdare för publiken och även för mig är att Captain America använder Mjölner, en tease vi fick i "Avengers: Age of Ultron". Det var episkt och ja grymt rent ut sagt. Sedan när allt hopp verkar förlorat och Captain America står helt själv framför Thanos och hela hans armé och Sam kallar på honom och en magisk ring dyker upp bakom Captain America. För att sedan ha flera ringar dyka upp och alla hjältarna kommer fram. Det är ren magi för mig och kommer vara det för alla fans. Jag skiter fullständigt i fanservice, det var detta jag har väntat på och Russo bröderna gjorde mig inte besviken.
Det ska också sägas att karaktärer dör i filmen. Först så har vi Black Widow som offrar sig så Hawkeye kan få "soul stone". En oväntat död då jag inte trodde att verken Black Widow eller Hawkeye skulle dö i filmen. Men när de väl anländer till Vormir anar man vad som komma skall.
Sedan den kanske största av dem alla och den som fick mig att fälla en tår och alla andra, Tony Stark. Mannen som startade allting i 2008 och får sin episka sista replik "I am Iron Man" samtidigt som han knäpper med fingrarna och dödar Thanos och hela hans armé som blir till "damm". Jag hade satsat på Captain America, men helt plötsligt när jag såg det slog det mig att det hade inte varit mer passande. Det är hjärtekrossande, men det är som att alla dessa år kommer till en fin rund avslutning på det hela. Jag behöver nog heller inte kommentera skådespelet ifrån Robert Downey Jr. som verkligen levererar och så gör alla andra. Finalen när det är hans begravning och alla är där och kameran sveper förbi i en lång tagning och allting avslutas på Nick Fury är som ett perfekt bokslut. Det är som att alla karaktärerna som står där, hade inte varit där om det inte vore för Robert Downey Jr. och den första Iron Man filmen och dess succé.
Till sist så får även Captain America ett avslut. Efter att ha återlämnat alla "infinity stones" till rätt plats igen, så beslutar han sig för att stanna kvar i det förflutna, bli ihop med Peggy och är en gammal man i slutet. Även han får ett avslut och hela hans karaktärsbåge får ett fint avslut. Det hela börjar i kronologisk ordning med en dans, och allting avslutas med en fysisk dans med Steve Rogers och Peggy Carter.
Det är även här vi får infon att det inte är Bucky (Winter Soldier) som blir den nya Captain America som i serietidningarna, utan att det är Sam (Falcon) som får äran att bli det. Jag har faktiskt inga som helst invändningar på det, men jag kanske hade önskat att få en sista dialogkonversation mellan Steve och Bucky mer än Steve och Sam.
Tre saker som jag har lite funderingar på dock.
Det ena är att en råtta är det som ser till att saker och ting inträffar. För att om råttan inte hade klickat på en knapp så hade Scott Lang aldrig kommit ut ur quantum realm och då hade våra superhjältar aldrig kunnat fixa och rädda sina vänner och ingen film hade kunnat bli av. Jag vet det känns löjligt att klaga på en råtta, men det känns också som att allting bara lyckas hända av en ren tillfällighet också om det nu är en råtta som får ur Scott Lang. Samtidigt så såg Doctor Strange 14 olika miljoner versioner i hur de skulle stoppa Thanos och bara i en så lyckas dem. Vad om att i det universumet de lyckas, så existerar specifikt denna råttan som får ut Scott Lang och allting rullas på allt därefter.
Det andra är att efter dessa tidsändringar så fick "Guardians of the Galaxy" filmerna lite stryk. För nu inträffar inte den första filmen så som den inträffar när man ser den. Gamora bland annat har inte de minnen att hon joinar teamet, utan har annorlunda minnen och är inte tillsammans med Quill i slutet. Istället sticker hon därifrån och man ser att Quill letar efter henne när Thor anländer till skeppet i slutet. Det blir i vart fall intressant att se vad James Gunn gör nu med tredje filmen, då han inte kan börja den med att Gamora är i teamet och Thor inte nämns. Han var exekutiv producent på filmen så något godkännande måste han ha gett Russo bröderna. Men samtidigt blir det lite konstigt att se om första och andra Guardians nu vetandes om att hela den aspekten är förändrad på sätt och vis.
Den tredje och det är inte lika stort som de andra två. Men jag hade önskat att Nick Fury hade någon form av dialog i filmen, då han även spelat en viktig och stor roll i att få ihop Avengers i första taget och är han som samlade ihop superhjältarna. Det känns som att han på senare tid inte varit lika viktig, men jag känner också att han har haft en bärande roll i mycket också, så någon liten dialog hade han mer än gärna fått som också kunde fått avsluta filmen lite grann.
Nu sitter jag här och efter att ha skrivit en hel roman om en superhjältefilm så känner jag mig lite tom inuti. Vi kommer fortfarande få nya superhjältefilmer inom detta universum. Nu i sommar kommer "Spider-Man: Far from Home". Men det kommer inte vara samma sak. Detta var något helt annat. Kevin Feige hade en dröm, en dröm om att skapa ett universum med flera superhjältar i för att besegra ondska. 11år senare har han gjort det omöjliga, möjligt. Finalen har anlänt och detta för mig är slutet på en saga och en era. Idag kollar vi tillbaka på filmer som "Gone with the Wind", "Lawrence of Arabia", "The Ten Commandments", "Ben-Hur" etc. Som episka filmer. Vad MCU och Kevin Feige har gjort är att skapa en modern episk filmsaga med 22 filmer, 11år i skapandet att göra.
Det är en bitterljuv känsla jag har när jag sett färdigt Endgame och jag vet av ett faktum att om 20år kommer vi blicka tillbaka och kolla på alla dessa filmerna som något som förändrade filmhistoria och som ändrade på sättet du kan göra film på. Inget har kommit i närheten och inget kommer troligen göra det heller, inte på ett väldigt bra tag i alla fall.
Tack för dessa magiska och fantastiska 11år, det har varit en fröjd att följa och en ära att få bevittna. Tack för allt Marvel.
"Part of the journey is the end."
