Det må komma lite sent att göra en topp lista över filmåret 2018. Men jag brukar alltid göra min lista i samband med Oscarsgalan varje år. För då känner jag att jag har hunnit se alla de filmerna jag vill se ifrån 2018. Samtidigt har vi ju 2018 filmer som kommer ut i Januari och Februari här i Sverige. Så det känns inte mer än rättvist att göra en lista i samband med dagen då Hollywood vill ge sig själv en klapp på axeln.
Det ska tilläggas att jag inte sett allt från 2018 men jag har ändå sett tillräckligt och även de filmer som de pratas om.
2018 som filmår har varit något av en besvikelse. Framförallt har de stora Hollywood filmerna jag haft stora förhoppningar på blivit stora besvikelser, även årets Oscarsbidrag filmer har svajat för mig. Jag gav inte ut en enda femma i betyg heller, något jag brukar ge till minst en film varje år.
Totalt har jag sett 291 filmer.
Jag har också lite regler angående hur man räknar en film det året den släpptes. Om filmen släpptes på en festival 2017, men först till den vida publiken 2018 räknas det som en 2018 film. Hade filmen premiär i ett land 2017, men kom inte till USA eller Sverige fören 2018 räknas det som en 2017 film. Så The Shape of Water är en 2017 film då den släpptes i USA 22 December 2017. Medan The Wife är en 2018 film.
Jag vill tillägga att det är mer av en favoritlista än en “bästa” lista. För vem har rätt att säga vad som är bäst och inte bäst. Detta är min personliga lista av de filmer som jag tycker varit bäst 2018.
Först några hedrade nomineringar som inte kom med men som förtjänar att tittas på ändå.
• Annihilation
• Bad times at the El Royale
• Black Panther
• Den skyldige
• Eighth Grade
• Isle of Dogs
• Mary Poppins Returns
• Mid90s
• Minding the Gap
• Ready Player One
• Roma
• Searching
• The Ballad of Buster Scruggs
• The Old Man & the Gun
• They Shall Not Grow Old
• Three Identical Strangers
• Vice
• Whitey
• Widows
• Wildlife
20. Won't You Be My Neighbor?
2018 bjöd på fantastiska dokumentärer och en av de bästa var helt klart "Won't You Be My Neighbor?". Här i Sverige är vi nog inte så bekanta med Fred Rogers och hans barnprogram "MisteRogers' Neighborhood". Men förstå då att en person som inte är bekant med programmet eller uppvuxen med det blev totalt fängslad av denna man och blev lite tårögd. Det är ett tecken på en välgjord dokumentär.
19. If Beale Street Could Talk
I det stora hela så är detta en mycket stark film som jag anser många bör se. Det är långsamt tempo och det består mestadels av dialoger som för allting framåt, vilket kan avskräcka en del. Men allting är så välgjort och man förstår varje karaktärs känsla och vad de går igenom att man inte kan blunda för vad man ser. Även ifall jag kanske inte kommer se om filmen inom en snar framtid, har den verkligen lämnat sina spår och man kommer sent glömma bort den.
18. A Star Is Born
Utav alla filmer från 2018 är detta den mest komplicerade för mig. Visst är det en bra film, men jag har också sett den fyra gånger tidigare i de andra versionerna. Denna gör inte så mycket nytt som överraskade mig, vilket resulterade i att jag visste redan vad som skulle hända och hur den skulle sluta. Men av någon konstig anledning kan jag inte sluta tänka på filmen sedan jag såg den. Musiken är helt fantastisk och kemin mellan Bradley Cooper och Lady Gaga är enastående och Sam Elliot levererar en av mina favoritinsatser från 2018. Så av dessa anledningarna och att den inte vill lämna mitt huvud får den en plats på listan. Jag är nästan säker på att om jag inte sett de tidigare versionerna, så hade filmen varit betydligt högre och lämnat ett större intryck på mig.
17. Bohemian Rhapsody
Jag är ett stort fan av Queen och även ifall filmen inte får allting rätt kronologiskt, samt ger felaktig fakta vid vissa tillfällen. Så är detta otroligt bra gjort, om inget annat för musiken som man sjunger med till. Jag kanske hade önskat en lite mer råare film, men jag är supernöjd med detta resultat med tanke på allt som hände bakom kameran och den långa vägen filmen haft till vita duken. Rami Malek försvinner totalt i rollen som Freddie Mercury.
16. BlacKkKlansman
Jag har inte sett allt från Spike Lee och många av hans "måste se" filmer har jag ännu inte sett. Av det jag sett från honom är detta helt klart den bästa. Baserad på en sann historia är detta en helt absurd berättelse. Detta gör att filmen får en del utrymme med komiska bitar som verkligen är roliga, men i centrum är där en fråga om rasism som aldrig släpper taget. Det är välskrivet och välregisserat.
15. The Favourite
Detta är nog en av de större överraskningar för mig detta året. Främst för att jag har så otroligt svårt för "kostymdrama filmer", då de oftast är så tråkiga. Utöver "Amadeus" har väldigt få lyckats komma över "bra" gränsen för mig. Men The Favourite rör om lite i grytan, genom att lägga in diskret humor som till en början kan kännas konstig men vid en andra titt verkligen går hem. Regin av Yorgos Lanthimos ger filmen också en distinkt stil som jag också tror hjälper. Samspelet mellan de tre huvudrollsinnehavarna är inte bara bra men också trovärdigt. Även denna är baserad på en sann historia och enligt en del historiker är filmen inte så långt ifrån vad verkligheten faktiskt var.
14. Green Book
I sin helhet är Green Book en film som tar upp en viktig samhällsfråga under 60-talets USA och även idag. Men den gör det på ett något mer lättsamt sätt så fler personer i en bredare målgrupp kan ta del av filmen, då den verkligen kommer gå hem hos alla åldrar. Den lyckas blanda komik och drama väl samtidigt som den tar upp den viktiga fråga om rasskillnader. Jag gillade verkligen denna filmen och den verkar ha gått hem hos de flesta som har sett den. En stark rekommendation från min sida.
13. Hot Summer Nights
Varje år är där alltid den där filmen som bara är för dig och du bryr dig inte om vad någon annan säger. Detta året var det Hot Summer Nights för mig. Allting ifrån stilen, musiken, kameraarbetet, skådespelet, ljuset, det visuella var perfekt i mina ögon. Visst är handlingen inte särskilt speciell men det funkar i kontrast med allting annat som inträffar i filmen. Som ett 80-tals freak är detta en film som verkligen osar den eran, även ifall filmen utspelar sig 1991 så hade inte 80-talet riktigt dött ut. Det verkar som att filmen inte gick hem hos allt för många, men det gör inget då den verkligen gick hem hos mig och det räcker för att hamna på listan.
12. Incredibles 2
Den mycket väntade uppföljaren på första Incredibles levererade verkligen. Det enda som gör att ettan är en bättre film enligt mig, är skurken. Som i denna är den typiska "twist skurken" som man räknar ut väldigt tidigt vem det redan är. Men annars så är denna filmen lika bra som ettan och jag skulle nästan vilja säga att familjedynamiken görs lite bättre här än i ettan då alla fem i familjen får mer att göra och de samarbetar på ett bättre sätt.
11. Avengers: Infinity War
En av de mest hypade filmerna i världshistorien levererade och fansen var mer än nöjda. Det återstår och se hur Endgame avslutar allting, men Infinity War var en fantastisk start på slutet som MCU byggt upp nu i över 10år. Thanos är utan tvekan en av de bästa filmskurkarna och redan gått ner i historien och att man i en film lyckas sympatisera på något konstigt vänster med en person som vill förinta halva universum för att balansera det rätt, är ett tecken på bra skrivning. Det var allt som vi fans kunde drömt om och att se alla våra favorit superhjältar interagera med varandra är mer än halva nöjet.
10. Upgrade
En bättre Venom film än vad Venom var. En cyberpunk sci-fi skräckfilm som levererar både på actionfronten, gore effekter och en del humor. Logan Marshall-Green gör ett fantastisk jobb i huvudrollen och har perfekt tajming både i koreografin och den komiska leveransen. En hårdkokt film som vet vad den är och levererar exakt det den ska göra, samtidigt som den bygger är visuellt en av de snyggaste från 2018. Utav alla 2018 filmer är detta en av de mest underhållande jag satt igenom.
9. Blindspotting
En film som inte så många verka ha sett, men som är en stor favorit från indiehållet. Vad som är bäst med denna är dialogerna som är några av de bästa, detta märks främst i slutet vid dess klimax. Helt klart ett av de starkaste och bästa sluten från någon film de senaste åren överlag. Det är också en väldigt humoristisk film där ännu en gång skådespelaren verkligen har perfekt tajming. Daveed Diggs och Rafael Casal som spelar huvudrollerna skrev också filmen och jag hoppas innerligt att vi får se mer av dessa i framtiden, då de verkligen är begåvade och har massvis med talang.
8. Mission: Impossible - Fallout
En av de bästa actionfilmerna som kommit ut på 10år. Stuntsen, kameraarbetet, uppsättningen utav alla scenerna och det faktum att Tom Cruise riskerar sitt liv får våras underhållning är bara det värt en plats på listan. Jag har verkligen gillat dessa filmerna men detta är den bästa i serien, vilket många verkar anse också. Handlingen kanske inte är så unik när det kommer till action och spionfilmer, men det är hur den lyckas arbeta med det och få den interagerad in i actionscenerna som den gör ett lyckat jobb med. Dessutom har vi karaktärer som byggts upp i tidigare filmer, vilket gör att vi bryr oss om dem ännu mer för varje film. Som ett stort Tom Cruise fan och ett stort actionfan var detta en fröjd för ögat och vet hur en actionfilm ska se ut.
7. Free Solo
Av alla dokumentärfilmer som kom ut 2018 är detta min personliga favorit. En fantastisk dokumentär som verkligen är fascinerande och häpnadsväckande på samma gång. Alex syn på livet är kanske något man kan förstå och man får ta del av hans psyke och privatliv med hans flickvän och får en större bild i varför han gör detta. Samtidigt sitter man på helspänn och är skitnervös för minsta lilla steg kan avgöra mellan liv och död, men man kan inte för någon sekund titta bort.
6. Hereditary
I en tid då skräckfilmer fokuserar på jump-scares och en massa demoner, gör Hereditary raka motsatsen. Detta är ett familjedrama som råkar vara en skräckfilm och har flera djupa lager inom sig, varav många jag inte vill gå in på då det är spoilers. Toni Collette gör en om inte den starkaste och bästa insatsen från en skådespelare från 2018 och det faktum att hon inte ens är nominerad för det är ett skämt. Men en viktig sak en skräckfilm också ska göra är att skrämma en och även ifall jag är svårt skrämd inom film, så var där delar i denna som rent av obehagliga och som gjorde att jag kände mig i en otroligt obekväm situation. Det är en långsam skräckfilm som en del kanske inte gillar, men den är värd en titt ifall du inte redan sett den och gillar skräckfilmer.
5. Spider-Man: Into the Spider-Verse
I sin helhet är Spider-Man: Into the Spider-Verse en serietidningsfilm gjort rätt. Allt från animationen, till handlingen, humorn, de dramatiska stunderna, karaktärerna, röstskådespelet, musiken var på topp. Jag kan inte understryka nog hur glad och nöjd jag är med att detta verkligen gick hem och det faktum att vi har en Spider-Man film som fångar karaktären rätt i Miles Morales. Man tror det kommer bli rörigt och att Miles blir puttad åt sidan när de andra kommer in, men så är inte fallet. Detta är hela tiden Miles Morales film från början till slut. Det är för mig den bästa superhjältefilmen i år och den bästa Spider-Man filmen sedan Spider-Man 2 från 2004.
4. Creed II
Jag älskar Rocky filmerna och Creed filmerna har verkligen imponerat stort. Creed II fortsätter historien från förra filmen, men också från Rocky IV då Ivan Drago återvänder med sin son. Allting bara klickar och jag trodde aldrig att jag skulle få se Dolph Lundgren leverera en övertygande dramatisk insats under min livstid. Sylvester Stallone är som alltid fantastisk som Rocky Balboa och även Michael B. Jordan och Tessa Thompson som har tagit över serien är värdiga personer att ta över facklan. Det bjuds på så många känslosamma käftsmällar under filmens gång att det är svårt som ett Rocky fan att inte fälla en liten tår. Jag kan under understryka hur mycket jag verkligen älskar denna filmen och förtjänar en plats bland toppen i denna serien.
3. First Man
Filmen som inte många såg på bio, men filmen alla hörde talas om. First Man för mig var en så pass bra bioupplevelse att jag såg den tre gånger på bio, varav två gånger var på IMAX. Det en sådan mäktig upplevelse, men även utöver det är det en riktigt bra karaktärsstudie film på Neil Armstrong och en film om sorg och hur Armstrong väljer att bearbeta det på sitt sätt. Många kände att Armstrong var en svår person att känna igen sig och filmen hade svårt att nå fram till honom. Men jag håller verkligen inte med, då detta är ett porträtt på en man som verkligen gått igenom något stort traumatiskt, han bara råkar vara den första mannen på månen är snarare det rätta tänket man ska ha. Enligt Armstrongs barn gör filmen ett trovärdigt på deras far också. En annan sak jag verkligen älskar med filmen är kameraarbetet och det "korniga" som om det faktiskt vore filmat på 60-talet. För många var detta en film som inte riktigt nådde hem, men detta var en av de mäktigaste filmerna jag sett på väldigt länge.
2. Stan & Ollie
I sin helhet är Stan & Ollie precis den typen av film jag ville ha. Den tar fram en bit av deras berättelse som inte allt för många känner till, även stora fans av Helan & Halvan. Men det är också ett enda stort kärleksbrev till det gamla Hollywood och slapstickhumor överlag. Man märker att filmskaparna som gjort denna är fans av Helan & Halvan, Steve Coogan och John C. Reilly gör enastående presentationer och det är som att Laurel & Hardy kommit tillbaka igen på riktigt. Allting bara klickar och jag älskade varje sekund av filmen och ville aldrig den skulle ta slut. Den lyckas få en att skratta och mot slutet är det väldigt svårt att inte fälla en liten tår. Som en person vars liv har präglats av bland annat Helan & Halvan, har jag väntat på denna typen av film nästan hela mitt liv.
1. Utøya 22. juli
Jag har aldrig under hela mitt liv suttit i en biografsalong och haft viljan att lämna, för det är för obehagligt, panikslaget och rent av skräckinjagande. Detta lyckades Utøya 22. juli göra. Det handlar inte så mycket om vad det är filmen gör, utan vad för känsla man har under hela tiden man kollar på den och vad den lämnar en med. Vad är det viktigaste för en film att göra med en tittare? Underhålla, som är en känsla, med andra ord ska en film få en att känna något under dess speltid. Jag upplevde inte Utøya massakern i verkligheten och jag kan inte tänka mig vilket helvete det verkligen var. Men denna filmen var ett stort steg i den riktningen. Genom att spela in allt i en enda lång tagning (på riktigt också) och utspela sig i realtid blir det genast mer äkta. Det är så pass obehagligt att jag inte vill se filmen igen för den paniken jag hade under hela filmens gång. Då kan jag inte ens tänka mig hur det var i verkligheten. Jag vill inte skrämma väck folk att inte se filmen, då jag tror detta är en väldigt viktig film som ger oss en större inblick i hur det kan ha varit för dessa tonåringarna den där tragiska dagen.
