Synopsis
IF BEALE STREET COULD TALK är en tidlös och vacker kärlekshistoria som utspelar sig i 1970-talets Harlem. Tish är 19 år och Fonny är 22 år, de har varit vänner sedan barnsben och är nu förlovade och planerar en framtid tillsammans samtidigt som de väntar sitt första barn. Lyckan krossas när Fonny blir arresterad och får fängelse för ett brott han inte har begått, deras föräldrar gör allt de kan för att få hem Fonny till Tish och bevisa hans oskuld.Barry Jenkins blev en omtalad och känd regissör efter Moonlight för två år sedan. Nu återvänder han med If Beale Street Could Talk som är en tung drama som följer liknande teman som Moonlight hade, men följer en helt annan story. Det är väldigt pratsamt, långsamt och dramat är igång hela tiden. Men det är någonting med filmen som fäster och gör den minnesvärd. Jag kan inte påstå att det är ett mästerverk eller att jag kommer se om den inom en snar framtid, men den kommer ligga kvar i mitt minne en väldigt lång tid framöver och det ser jag bara som positivt.
Allting med filmen är utan tvekan välgjort. Det är välskrivet och dialogerna för verkligen karaktärerna framåt. Ibland är det som att se en teateruppsättning då filmen lägger upp sig själv genom att utspela sig vid ett rum eller ställe under 5-10 minuter och låta konversationerna föra allting vidare. Detta kan antingen vara något folk verkligen gillar, eller något som gör att folk tappar intresse och tycker det är för långsamt tempo. Fotot är också helt fantastiskt, det må vara simpelt men precis som med Moonlight blir färgerna väldigt granna och det blir som att kameraarbetet är med och berättar historien och blir en karaktär i sig.
Skådespelet är toppklass, framför allt av nykomlingen KiKi Layne som spelar Tish. Detta året har verkligen bjudit på skådespelare som inte gjort något större tidigare och verkligen briljerat i sina roller. Jag köpte varje känsla som alla karaktärerna kände i filmen och det är också en av de stora drivande krafterna som gör filmen så bra. Man förstår och känner deras smärta genom hela denna processen.
I det stora hela så är detta en mycket stark film som jag anser många bör se. Det är långsamt tempo och det består mestadels av dialoger som för allting framåt, vilket kan avskräcka en del. Men allting är så välgjort och man förstår varje karaktärs känsla och vad de går igenom att man inte kan blunda för vad man ser. Även ifall jag kanske inte kommer se om filmen inom en snar framtid, har den verkligen lämnat sina spår och man kommer sent glömma bort den.
