Synopsis
När Britt-Marie lämnar sin man efter 40 års äktenskap och ett liv som hemmafru, tvingas hon göra upp med sig själv och möta omvärlden. Hon hamnar i Borg, en liten håla där allt är nedlagt förutom pizzerian och det lokala fotbollslaget. Britt-Marie tar över som tränare för byns ungdomslag, trots att hon avskyr fotboll. Men snart väcks hennes drömmar och med dem en undangömd framtidstro. Kanske finns det en andra chans i livet, kanske är det aldrig för sent att börja leva.Det blir svårt att inte jämföra Britt-Marie var här med "En man som heter Ove". Båda filmerna följer en liknande berättelse och har i slutet samma moral och budskap, men också att båda två är baserade på varsin bok skriven av samma författare (Fredrik Backman). Så jag gick ändå in och förvänta mig lite grann en film i samma anda som "En man som heter Ove". Tyvärr så blir detta en besvikelse då filmen fallerar på två viktiga punkter som gör att detta inte blir en särskilt bra film i mina ögon.
Det första är att filmen känns mer slarvigt utförd i jämförelse. Man får ingen riktig känn hur byn Borg fungerar och vi får heller aldrig ta del av de olika personerna som bor i byn. Vi rör oss inom tre områden på hela denna staden vilket är Fritidsgården, fotbollsplanen och pizzerian. Där finns ingen riktig känn för sidokaraktärerna som ska vara de minnesvärda och de som gör filmen underbara.
Det andra är att igenkänningshumorn är nästan helt frånvarande. Nu har jag inte läst boken och vet inte om det är en mer dramatisk bok än vad "En man som heter Ove" är. Men något som gör den så pass underbar och charmig är humorn som många kan relatera till. Hur den bygger upp alla karaktärerna omkring det lilla villaområdet och man får en känsla för hur allting fungerar och hur diverse karaktärer är. Men här finns inget utav det och där var ytterst få gånger jag verkligen skrattade under denna filmen.
Pernilla August är dock bra i rollen som Britt-Marie och säljer det ganska så bra. Även Peter Haber som är bra i allting han är med i är duktig här, även ifall han bara är med i tre scener. Jag kan även se familjer och den breda publiken finna en viss mysighet med filmen och tycka om den för det. För det är en film riktad åt den stora massan och budskapet om att man aldrig är för gammal att börja på något nytt eller göra det man alltid drömt om, är något alla kan relatera till.
Britt-Marie var här blir i slutändan något av en besvikelse för mig. Jag hade förhoppningar att filmen ändå skulle följa samma mönster som "En man som heter Ove", men där den filmen prickade rätt så misslyckades denna. Där är ingen som helst känsla för karaktärerna som bor i byn Borg då vi bara rör oss inom tre områden, så får man aldrig ett grepp om staden alls. Även igenkänningshumorn som jag väntade mig filmen skulle ha fanns inte där och istället var den mer dramatisk än komisk. Om så är fallet med boken står jag rättad på den punkten att filmen bara gör sitt jobb. Men jag ville faktiskt ha en mer humoristisk film. Filmen lär säkert gå hem hos många, men för mig blev det årets första riktiga besvikelse.
