Aquaman

Överlag har inte DC universumet gjort så mycket för mig, utöver Wonder Woman tycker jag inte där finns någon bra film i deras katalog utan att allting blir en enda röra eller att de skyndar på och försöker hinna med allt det Marvel har byggt upp i 10års tid. Aquaman är tyvärr på ett liknande plan som de övriga filmerna. Den försöker slänga in så mycket som den bara kan med flera olika handlingar som pågår samtidigt. Istället för att fokusera på en stark linjär berättelse på drygt 2 timmar, får vi istället allt i en mixer som varar i 143 minuter.

Mycket av actionscenerna består av dataeffekter, vilket är väntat i en sådan här film. Där finns inte så mycket annat när du har undervattenscener och actionscener som utspelar sig i vattnet. Vad jag dock stör mig på är utseendet som för mig bara ser ut som ett spel. Det är inte att dataeffekterna är dåliga, det är bara så mycket utav det att filmen till slut känns mer som en cutscene från ett tv-spel. Visst gör det att filmen sticker ut mera när man ser det till superhjältegenren. Men det är knappast så mycket som en wow effekt (för min del i alla fall).

En teknik som James Wan använder sig utav från hans skräckrötter i denna är användandet av explosioner som även kan vara någon form av jump-scare i en skräckfilm. För varje gång en karaktär har en stund där de pratar med varandra så blir de alltid avbrutna av en explosion eller någon som attackerar dem. Där är aldrig en stund där man får låta karaktärerna andas och ha en stund för sig själva, innan det klipps till något actionfyllt. Det känns som att filmen är desperat att alltid hålla igång tempot och aldrig tappa tittaren genom en lugn stund. Även detta är något som blir lite tröttsamt ibland, i alla fall om man förväntar sig karaktärsutveckling. Det hjälper i vart fall inte handlingen så mycket, men där har jag redan skrivit att där är flertals handlingar som pågår samtidigt.

Där är även två skurkar med i filmen och det hjälper heller inte filmen i det stora hela tycker jag. En är då King Orm spelad av Patrick Wilson. Han är lite som en Loki figur här genom att vara halvbrodern och vill ta makten och ha ett krig via den makten. Inget större nytt under ytan hos honom, men jag känner ändå att Patrick Wilson försöker i vart fall i rollen. Kul att se honom spela skurk i alla fall. Den andra skurken är Manta (Yahya Abdul-Mateen II) som är ute efter Aquaman för att ha lämnat hans far till att dö. Hela denna storyn kändes onödig och kunde klippts bort helt och hållet. Den är där enbart för att man ska bygga upp Manta inför kommande filmer som huvudskurken. Problemet är att jag aldrig tyckte Manta var så intressant här, så det är verkligen inget jag peppar inför kommande uppföljare direkt.

Jag ger dock Aquaman en positiv sak som gör att den ändå är mer sevärd än andra DCU filmerna (förutom Wonder Woman som är den bästa). Det är att den aldrig är tråkig. Trots alla mina problem och brister med filmen så var där ändå någon form av underhållningsvärde till filmen. På sätt och viss är den lite som en äventyrsfilm när Aquaman och Mera reser för att hitta King Atlan's treudd. Humorn landar ibland inte riktigt, men ibland satt jag och småskrattade åt humorn som filmen hade att erbjuda. Jason Momoa är också ett bra val som Aquaman och tycker han har karisman att bära rollen. Ibland kan jag dock tycka att de försöker lite för mycket att göra Aquaman cool genom att ge honom vissa repliker och vissa slow-motion effekter att det blir lite löjligt. Men jag förstår också varför då Aquaman har alltid varit den som de flesta ser ner på och hånar mest av Justice League laget. Samt att trots att jag tycker mycket av dataeffekterna påminner om ett tv-spel så är det visuellt sätt ändå hyfsad snygg och cool att kolla på. För som jag nämnde så hjälper det filmen att sticka ut från andra superhjälte filmer.

I sin helhet är Aquaman en film som har för mycket att erbjuda på en och samma gång, så det blir för mycket att ta in. Den är aldrig rörig att följa dock, bara att den har så många karaktärer och handlingar den jonglerar med samtidigt att mycket tyvärr landar ganska så platt. Där är sällan någon lugn stund där karaktärerna kan få prata ut eller dela en stund tillsammans utan att det avbryts av en explosion varav filmen konstant har en actionscen i sig var 10:e minut. Det blir lite tröttsamt efter ett tag, men aldrig tråkigt. Visuellt sätt är jag kluven. Ena sidan ser allting bara ut som en cutscene från ett tv-spel, men det ser fortfarande snyggt ut och filmen erbjuder en del intressanta visuella saker undervattnet bland annat Atlantis. Jag var heller aldrig uttråkad och jag tycker ändå att Jason Momoa har sålt in sig mer i rollen för mig. För de som vill se en underhållande och en något annorlunda superhjältefilm är detta filmen för er. Jag personligen är kluven mot den och är lite osäker vad jag exakt känner för filmen. Men spontant är den mer ihågkommen än Justice League, mer underhållande än Batman v. Superman, mindre rörig än Suicide Squad och har en mer karismatisk hjälte än Man of Steel.