Synopsis
När en by vid Sognefjorden drabbas av mystiska händelser skickas marinbiologen Johanne Berge dit för att undersöka. Märkliga naturfenomen, hotfulla ljud från djupet och en tragisk, oförklarlig olycka väcker misstankar om att något farligt hotar i Norges djupaste fjord. Som Johanne snart ska upptäcka har det mytiska KRAKEN - ett uråldrigt, mångarmat monster - vaknat och är redo att krossa allt som rör sig eller ger ifrån sig ett ljud…
"En seg resa med för mycket prat, och för lite monster"
Om det är något vårt grannland Norge har blivit bäst på i Norden, så är det monster- och katastroffilmer. Det beror nog delvis på att ribban inte är så hög, samt att det inte produceras lika många sådana filmer i de andra länderna.
”Kraken” är i vart fall den senaste av dem som kommer från Norge, där vi senast i december hade ”Troll 2” på Netflix.
Men jag måste erkänna att som ett massivt kaiju-fan och älskare av monsterfilmer så levererar varken denna eller ”Troll 2” för mig. Båda filmerna hamnar i samma fälla, där problemet ligger i att de inte levererar det man vill ha.
När jag börjar se en sådan här film förväntar jag mig någonstans förödelse och åtminstone en bra glimt av monstret som attackerar. Det behöver inte ske i början av filmen - faktum är att många filmer bygger upp monstret fram till tredje akten, när all action inträffar. Många ”Godzilla”-filmer gör detta, och jag är helt okej med det. Likaså kan jag stå ut med tråkiga karaktärer och en extremt tunn handling som enbart finns där för att leda fram till monsterattacken.
Men då måste tredje akten leverera – och det gör inte ”Kraken”.
Man sitter igenom många scener där ingenting händer, eller där de pratar om sakerna i vattnet som hjälper laxen i fjorden men som samtidigt har väckt kraken till liv. Det är inte särskilt intressant, men jag hoppades ändå att tredje akten skulle ge mig den förödelse jag väntade på, till exempel i byn där filmen utspelar sig. I början antyds det att någon form av fest ska äga rum i byn, så jag tänkte att det var en klassisk setup inför en monsterattack under festivalen i slutet.
Men det händer aldrig. Vi får aldrig en bra glimt av monstret - allt är datorgjort och filmat i dunkel, så att jag knappt kan urskilja vad jag ser. Det är såklart ett resultat av budgetbegränsningar och bristen på resurser för att göra en storskalig monsterfilm. All heder till att man försöker, men slutresultatet blir så pass tråkigt att jag hellre hade sett pengarna spenderas på en bättre film.
Jag är verkligen rätt målgrupp för den här filmen, men jag kan inte säga att den var bra eller ens underhållande, inte ens med monsterfilmsmått mätt. Jag kan inte heller ge den en etta, eftersom det känns för hårt - men en tvåa är samtidigt generöst.
Det finns säkert de som gillar den, men jag blev bara besviken och framför allt väldigt uttråkad.
