Synopsis
Ett forskningsskepp med tre farliga exemplar insamlade från hela universum kraschlandar på jorden. En mystisk främling vid namn "Ben Zachary" dyker upp och påstår sig kunna rädda situationen. Kan han göra vad han påstår?
The Alien Factor är skriven och regisserad av Don Dohler, som också låg bakom Cinemagic-tidningarna. Dessa tidningar är inte särskilt kända här i Sverige, men de riktade sig till inbitna nördar med intresse för sci-fi, fantasy och skräck – med fokus på hur filmerna skapades och vilka som låg bakom dem.
Förutom att ge ut dessa tidningar gjorde Dohler även ett par B-filmer med mycket låg budget, och den första av dem var just "The Alien Factor".
Filmen står listad som släppt 1978 på IMDb, men spelades faktiskt in redan 1972. Den hittade dock ingen distribution och blev liggande på hyllan fram till 1978, då den såldes till tv-kanaler för visning. Detta tack vare att en liten film vid namn "Star Wars" hade blivit en megasuccé året innan, och plötsligt ville alla tv-kanaler i USA ha sci-fi-filmer att sända – oavsett budget. Därför lyckades Don Dohler till slut sälja in sin lågbudget-sci-fi till tv-marknaden.
Det här är precis lagom lågbudgetad sci-fi/skräck för mig – en film som verkligen fångar den där 70-talskänslan tack vare miljöerna och musiken. Lite som "Laserblast", som kom samma år.
Skådespelet är under all kritik, kameraarbetet är vad det är, men effekterna – trots den minimala budgeten – är faktiskt helt okej och tillför mycket av filmens charm. Det finns en scen där en kille går ner i källaren, och precis när han tänder lampan syns ett monster – en typisk "jump scare". Dräkten är skrattretande, men samtidigt otroligt charmig. Jag älskar sådant här och väljer det alla dagar i veckan framför CGI.
Det märks dock, trots sin korta speltid, att många scener mest är där för att fylla ut tiden. Mycket hade kunnat klippas bort utan att det påverkat helheten. Därför finns det partier där inte mycket händer, eller där man bara väntar på att något mer underhållande ska inträffa. Vad som ändå gör det uthärdligt är, som sagt, det dåliga skådespelet – som i sig blir underhållande.
Jag kommer att beta av de andra två filmerna i samma serie som Don Dohler gjorde. Det här var nämligen precis min typ av 70-talslågbudget-Z-film. Om man specifikt gillar den typen av filmer lär man gilla även denna. Väldigt nischat, jag vet...
