"The White House Effect" är en dokumentär som använder sig av ett berättande som enbart består av arkivmaterial. Något som en del dokumentärer gjort på sistone, för att skapa ett annorlunda narrativ istället för en massa folk som sitter i stolar och pratar in i kameran. Den här dokumentären är gjord av Pedro Kos, Jon Shenk och Bonni Cohen, där de två sistnämnda gjorde "Athlete A", som var en av de bästa dokumentärerna 2020 och som finns på Netflix.
Den här dokumentären handlar om växthuseffekten och framförallt hur den hanterades på 80- och 90-talet under George H.W. Bushs administration, vilket minst sagt är ifrågasättande.
Den gör ett bra jobb med att placera tittaren i den rätta tidsepoken och arkivmaterialet är riktigt bra använt. Ibland undrar jag dock om man använt AI för att återskapa vissa 80-tals scener när vanligt folk sitter i sina hem och tittar på TV:n. Det kändes lite för fabricerat och det kommer från en person som jobbat lite med AI.
Jag tror detta kommer bli en dokumentär som en del kommer snacka om senare in på året under vissa festivaler, men också när den officiellt släpps för den breda publiken. Kanske inte Oscarsmaterial, men den är där och nosar.
"Following Harry" är en dokumentär om Harry Belafonte, där vi får följa honom och hur han träffar flera olika människor (de flesta unga) som står upp för rättvisa och rättigheter, något Belafonte gjort under hela sin karriär.
Vad som gör dokumentären sevärd är att det är det sista Harry Belafonte gjorde innan han gick bort 2023. Så vad vi ser är nästan ett farväl som han lämnar efter sig här på jorden. När man tänker efter är det ganska kraftfullt och det han säger i slutet är rörande. Samt en scen där en person läser ett brev Belafonte skrev som filmades efter att han gått bort, vilket ger ett stort intryck.
Filmen som helhet däremot kanske hade funkat bättre i kortfilmsformat, även om det är ett viktigt ämne och något som måste tas upp än idag tyvärr. Men det kan bli lite för rörigt att följa olika personer, för att sedan gå vidare till några andra och sedan upprepa detta hela speltiden. Det blir lite upprepande och jag hade gärna sett att man kanske följt en eller två och verkligen djupdykt i deras arbete mer då
Men helt klart sevärt och om inte annat just för att det är det sista Harry Belafonte gjorde.
"Space Cowboy" för att inte bli förknippad med Clint Eastwood-filmen är en film om Joe Jennings som är en fallskärmshoppare med ett fritt fall som senare fick jobb i Hollywood med diverse stunts och kameraoperatör. I filmen får vi följa honom medan han försöker lyckas med ett av sina mål i livet, att kunna sitta i en bil medan den faller fritt ner mot marken och kunna ta bilder utan att bilen snurrar runt, typ som att du skulle sitta i bilen vanligtvis på marken. Samtidigt som vi får hans livshistoria berättad för oss.
Det är en kul dokumentär som gör ett klassiskt jobb och gör det bra. Jag är främst fascinerad av de nutida scenerna när de bygger ihop bilen och vill få det att fungera och de olika försöken misslyckas och vad som behöver förbättras. Det är där det skiner som bäst, tycker jag.
De andra bitarna när han berättar sin livshistoria är helt okej. Det är den klassiska dokumentärmallen och är väl varken mer spännande än någon annans historia som det görs dokumentär på. Men eftersom den korsklipper till de nutida scenerna så känns det som filmen har en lite mer push i sig som gör den mer kul att titta på.
