Synopsis
Den sanna berättelsen om Rodney Alcala, en psykopatisk seriemördare, som lockade kvinnor genom att utge sig för att vara en fotograf som letade efter modeller. Även om han redan var registrerad sexualförbrytare och nyligen släppt från fängelse, dök han upp på The Dating Game, en matchmakingshow som presenterar tre nya män varje vecka. Cheryl Bradshaw valde den charmiga, smarta och roliga Rodney Alcala, deras pris var en gemensam resa, all inclusive.
"Hyfsad regidebut för Anna Kendrick"
"Woman of the Hour" är regisserad av Anna Kendrick som gör sin regidebut. Filmen är baserad på den sanna historien om Rodney Alcala, som är mest känd under namnet "dating game killer". Då var han med i TV programmet "The Dating Game". Som tur var blev inte kvinnan Cheryl Bradshaw som valde honom som dejt inte ett av hans offer. Faktum är så gick hon aldrig på någon dejt med honom för hon fick dåliga vibbar och ansåg han vara allmänt otäck.
Det är en extremt intressant historia för alla true-crime nördar där ute. Därför blir det lite av en tunn film i sin helhet, när det känns som den inte riktigt vet vem den vill fokusera på.
Filmen börjar med att vi ser Alcala attackera ett av sina offer, för att sedan hitta sitt andra. Anna Kendricks karaktär kommer in 10 minuter efter det också följer vi henne. Under hela filmens gång korsklipps det mellan 1977 och 1978 där vi följer Alcala efter han varit på programmet och Anna Kendrick inför programmet och under programmet.
Det är ett intressant val och det gör narrativet lite mer spännande. Annars tror jag att tredje akten hade varit väldigt långsam att ta sig igenom.
Men problemet för mig blir att jag följer två helt olika karaktärer och hade deras möte varit klimaxen av filmen hade jag accepterat det mer. Men nu är det inte ens det. Anna Kendrick är inte ens personen som får Alcala gripen i slutet, hon försvinner återigen när det är 10-15 minuter kvar av filmen.
Anna Kendrick gör ändå ett helt okej som debut bakom kameran. Där är ett par snygga kameravinklar, klippningen hjälper narrativet jättemycket och det märks att detta är en historia hon vill berätta. Skådespelarinsatserna är bra, vilket oftast är när en skådespelare regisserar.
Däremot gillade jag inte den finslipade looken som filmen har. Den kändes ganska fattig i den aspekten och mer att någon försöker återskapa 70-talet än ett autentiskt 70-tal. Men det är såklart en budgetfråga som filmen säkert inte hade och man måste göra det bästa med vad man har att jobba med.
Tycker ändå detta är helt okej sevärt true-crime drama, även om det är lite spretigt här och där. Däremot släpps den på Netflix i USA och det är där den hör hemma än i en biosalong som den släpps på här i Sverige.
