Synopsis
På ett brutalt sätt blir Boy av med både hörseln och talförmågan som barn när hans familj mördas och han flyr in i djungeln. Där tränas Boy av en mystisk shaman och blir en livsfarlig mördarmaskin som beger sig ut för en blodig hämnd i en korrupt postapokalyptisk dynasti.
"Trots bra fighter klickar det inte riktigt med mig"
Jag önskar att jag älskade detta mer än vad jag gjorde. Den har alla rätta ingredienser. 80-tals arcade inspirerat hårdkokt actionrulle med inte bara snygga actionscener men också fightscener som är inspirerade av kung-fu filmer, inte minst genom att Yayan Ruhian och Andrew Koji är med. Samt att vår huvudperson är både stum och döv, vilket resulterar i att vi enbart hör hans inre monolog som är H. Jon Benjamin som gör en imitation på en karaktär från ett arkadspel. Men det är något som inte riktigt klickar och jag kom aldrig riktigt in i filmen, världen eller karaktärerna. Vilket då gör att allt ovanstående egentligen även ifall må vara underhållande, inte betyder eller ger mig något då det andra inte fungerar för mig.
Dels så är det denna värld som filmen introducerar som man aldrig riktigt får grepp om hur den fungerar. Det är heller inte originellt för fem öre hur de rika styr över en by, för att sedan sno några och visa slakt på TV. Man har sett grundkonceptet förr och tycker inte att denna filmen gör något särskilt intressant med det.
Även karaktärerna är endimensionella, inte ens skådespelarna får fram någon charm eller karisma i deras roller. Jag trodde att de som var onda kunde få fram överspel, men filmen udda nog väljer att låta dem spela det naturligt. Vilket också blir mitt största problem med filmen.
Den tar sig själv på för stort allvar, mer än att bara ha kul med konceptet. Det är liksom inte en film som kommer vinna en Oscar för bästa manus eller dialoger. Så jag förstår inte riktigt vad poängen är att ha alldeles för många dramatiska scener där vi ska bry oss om karaktärerna och deras bakgrund. Eller att skådespelarna inte säger något kul, eller får göra något kul.
Bill Skarsgård är perfekt i rollen, då han helt ska skådespela med ansiktsuttrycket vilket han gjort hälften av hans karriär redan. Men han är också den enda som har kul genom filmens gång och det krävs mer för att filmen ska lyftas.
Där är också en twist i slutet som ändrar om strukturen helt de sista 20 minuterna och man kan se det komma om man är insatt i det. Men jag vet inte om det gör filmen bättre eller sämre för det, den är där främst för att ha en ursäkt att ha en extra fight och jag antar att jag är väl okej med det då det är den bästa fighten i hela filmen.
Jag ville ha mer roligt med detta, men det var svårt att komma in i det. Främst för att den tar sig själv på för stort allvar och humorn är lite udda och klickar aldrig riktigt. Även i salongen jag såg filmen var det rätt tyst. För det känns som att man sett detta förr och det erbjuds ingen ny spinn på det hela.
Där är bra saker så som fighterna och Bill Skarsgårds skådespel. Men jag behöver mer nu när jag är äldre för att kunna njuta av en film, eller åtminstone en film som inte tar sig på så stort allvar och leker med klichéerna som finns i den.
