Barbie

Den första Barbiedockan hade en randig svartvit baddräkt och lanserades 1959. Där börjar även denna första filmatiserade Barbiefilmen Barbie med Margot Robbie som den stereotypa Barbie och Ryan Gosling som den stereotypa Ken.
Filmen inleds med en rosa WB-logga följt av att den första Barbiedockan slår bort den tidigare traditionella ”bebisdockan”. Synen på dockan gick från att vara en bebis små flickor skulle lära sig att ta hand om, till att bli en kvinnlig förebild. Det sistnämnda har sedan lanseringen diskuterats hårt och mycket!
    Vi får följa den stereotypa Barbiedockan Barbie (Margot Robbie) som bor i sitt drömhus i Barbielandet tillsammans med alla andra Barbiedockor. Här är allt rosa och plast. Det finns inga väggar, men dörrar. Det finns inget som helst vatten, men målat vatten i poolen och vattenljud i duschen. Allting är precis så som det är med Barbieleksaker, vilket gör det hela både humoristiskt och helt underbart. Och när berättarrösten (Helen Mirren) säger ”Man lyfter den och sätter den var man vill ha den” om Barbiedockan, och vi sedan får se hur Barbie lämnar övervåningen, genom luften istället för via trapporna, ned till sin bil var jag såld. Det är ju bara för klockrent!
När Barbie (Margot Robbie) sedan kör runt och hejar på andra Barbie, alla med olika utseenden, som till exempel ”Fysik-Barbie” (Emma Mackey), ”Gymnast-Barbie” (Kate McKinnon), ”Diplomat-Barbie” (Nicola Coughlan), ”Advokat-Barbie (Sharon Rooney) och ”President-Barbie” (Issa Rae) så är det både humoristiskt och klockrent – ”Barbie – You can be anything” och med you menas kvinnor, vilket också är något man lyfter i filmen – på ett väldigt intressant sätt, skulle jag säga.
Barbiedockan är ju väldigt omdiskuterad – är hon en förebild eller är hon ett ohälsosamt kvinnoideal?

Jag, som är uppvuxen med Barbie-serietidningar, känner Barbie som allas bästa vän – som kan vara och bli precis allt. Som liten såg jag aldrig Barbiedockan som ett smalt kvinnoideal. Kanske för att jag själv var smal – jag vet inte. Men som vuxen och förälder är det viktigt för mig att ha introducerat Barbie som en förebild (för mina barn oavsett kön) och likaså Ken – men då de mer inkluderande dockorna.
    2019 kom de första Barbiedockorna med funktionsvariationer, utan hår och med vitiligo, vilket tidningen Elle rapporterade om. En annan kollektion Barbiedockor som finns är Barbie Extra med regnbågens alla färger på håret, en tuffare och hårdare outfit och olika kroppsformer.
I Barbie ser man en Barbiedocka i rullstol på en av Barbies (Margot Robbie) fester i början av filmen, och det finns Barbiedockor med olika kroppsstorlekar och hudfärger – men jag saknade verkligen Barbie i regnbågens alla hårfärger, med protesben, utan något hår på huvudet och med vitiligo. Hade dessa Barbiekaraktärer funnits med i filmen så hade den verkligen känts som en Barbiefilm i tiden och då hade jag gett den högsta betyg!
Men man kan ju inte få allt, så vi fokuserar istället på att Barbie kan göra allt.
    Något riktigt roligt i filmen är när stereotypa Ken (Ryan Gosling) får mindervärdeskomplex av att alltid vara, nummer två – i skuggan av Barbie. Även här finns en hel del roliga repliker som ”Det är Barbie och Ken – inte tvärtom eller för sig”.
Ken finns också i en hel del olika upplagor i filmen – dock ingen långhårig, i alla fall inte vad jag lade märke till.
Ken får nys om patriarkatet och hur det är att leva i en värld där män äger och bestämmer allt, och inte kvinnor – som i Barbieland.

Kulisserna och designen är häpnadsväckande och garanterat Oscarsvinnare! Humorn är hög och något som toppar den är vad som händer med Barbiedockor vi människor leker ”lite för hårt” med. Barbies syn på sig själv och vad hon gjort för unga tjejer och kvinnor, kontra unga kvinnors syn på Barbiedockan som ideal är magnifik och oerhört intressant.  Alla detaljer som klistermärken av mat i kylen och att Barbie dricker ur tomma glas och kör bil utan motor är helt underbara och repliker som ”We dont have genitals” är bara pricken över i:et.
Men jag saknar som sagt var en hel del moderna playline Barbie (Barbiedockor för barn som säljs i leksaksaffärer) – det finns ju även en hel del samlardockor, men dessa är inte med alls i filmen – hade kanske varit kul om de varit någon form av överklass eller dylikt. Filmen blev även något långrandig ett tag. Som den Barbiefantast jag är trodde jag inte att detta var möjligt, men mitt i själva centrumet av filmen så blev det till slut något oerhört utdraget – så pass att jag tittade på klockan! Visst, alla scener var väldigt bra men här hade man verkligen behövt ”kill some darlings” och istället gjort några scener till extra material. På grund av dessa kommer detta, tyvärr inte att bli en film jag ser mer än kanske två gånger. Men för dig som inte sett den alls – se den! Den är klart sevärd och den får näst högsta betyg av mig!

”Allt män gör i er värld, gör kvinnor i vår värld” – Barbie.
Vi kan väl bara konstatera, än en gång, att ingenting blir bra av stereotypa normer och könsroller.

Barbie har biopremiär den 21 juli.