Synopsis
London, 1952. Mr. Williams har hela sitt liv strävat efter att följa samhällets konventioner. Han arbetar som tjänsteman och kollegorna liknar honom vid ett spöke. Men inom den melankoliske mannen gnager känslan av att livet har mer att erbjuda. När Mr. Williams nås av ett cancerbesked beslutar han sig för att i livets elfte timme äntligen börja leva fullt ut. Hans mål blir att bygga den lilla lekpark som stadens mödrar bett om i åratal."Bill Nighy levererar en av sina bästa insatser i hela hans karriär"
"Living" är en av de filmer jag var väldigt nära på att se vid årets Sundance filmfestival. Men med så mycket och så lite tid, var det tyvärr en av de som fick plockas bort då andra prioriterades före. Vilket jag såklart ångrar, då det verkligen är en fantastisk film. Men samtidigt är jag väldigt glad att jag satt i en biograf och såg filmen, för att gå igenom alla känslor tillsammans med en fullsatt publik.
Jag har inte sett originalet "Ikiru" från 1952. Jag har varit väldigt nära att se den, även nu inför. Men med så mycket annat så hinner man inte alltid med. Men jag har gjort plats att jag ska se den inom en snar framtid. Så jag kan inte jämföra med hur mycket denna kopierar originalet och som sagt. Filmen kanske sjunker efter jag sett "Ikiru". Men för tillfället är där mycket jag vill berömma med denna filmen.
Först och främst Bill Nighy som gör en av sina bästa insatser från hela hans karriär. En ikonisk skådespelare minst sagt som haft många roller under sitt bälte. Men det är inte alltid vi får honom som huvudperson i ett tyngre drama. Här gör han något jag önskar jag såg mer av i denna typen av dramafilmer. En otroligt tillbakadragen insats som inte går för något spektakel, eller skriker. Detta är väldigt grundat på jorden och det gör allting mer känslosamt. Favorit scenen är när han sjunger i en bar dagen efter han fått reda på att han ska dö och via sången förstår vi vartenda känsla.
Jag tror att detta är den typen av insats, som kan göra att Bill Nighy blir nominerad för en Oscar i bästa manliga huvudroll. Han kommer inte vinna, men varje år är där alltid en insats i en mindre smalare film som bara har nomineringar i skådespelar kategorin. Detta kommer nog vara denna.
Jag har läst vissa tycker filmen skulle tagit i mer i sina dramatiska stunder. Att den nästan är för lågmäld, men jag tycker inte det. Jag tycker precis som filmens huvudperson är, att den hanterar materialet med omsorg och gör ingen större grej av det, mer än att visa det på ett respektfullt sätt. Jag tror knappast om vi får reda på att vi bara har 6 månader kvar att leva, att vi gör stora pampiga grejer och skriker från våra lungor. Många av oss hade hållit det för oss själva, försökt umgås mer med andra och ta till oss saker som vi kanske hade velat göra annorlunda och göra det på ett stilfullt sätt. En gentleman gör inte en stor scen av sig.
"Living" visas på Stockholms filmfestival 2022
