Synopsis
En ung kvinna tvingas konfrontera de sadistiska, övernaturliga krafterna bakom en gåtfull pussellåda som är ansvarig för hennes brors försvinnande."En duglig remake i det stora hela"
Skräck remakes är väldigt vanligt och på senare år har man märkt att folk inte klagar lika mycket på remakes längre. De finns där, men originalet kommer aldrig försvinna. Men det är alltid klurigt när man gör remake på filmer som har ikoniska skärckkaraktärer i sig. "A Nightmare on Elm Street", "Friday the 13th", "The Texas Chainsaw Massacre", "Halloween". Det är klart man ser det med lite andra ögon för du har sådan ikoniska skräckikoner i dem.
"Hellraiser" är långt ifrån den sämsta skräck remaken jag har sett och ärligt talat är filmen ändå helt okej. Den kopierar inte första filmen, något en del av dessa remakes faktiskt aldrig gjort. Men det är sällan bättre än originalet och så även fallet här. Jag har bara sett "Hellraiser" filmerna 1-3. Även ifall jag har alla i min samling, så har jag aldrig kommit till skott med att se alla andra uppföljare.
Men denna remake har en annan story och gör sin egna grej med koncept
et. Det jag gillar här är looken filmen har. Det känns väldigt påkostat eller så har man bara spenderat pengarna väl, för det ser verkligen bra ut mycket av det.
En del har klagat på könsbyte med Pinhead. Jag har inga som helst problem med detta då rasen som Pinhead är i böckerna beskrivs som "sexlösa" och därav inget kön. Jamie Clayton som går under namnet "The Priest" men vi kallar henne för Pinhead. Är riktigt bra i rollen. Hennes röst är inte en imitation av Doug Bradley, utan detta är mer en röst som verken tillhör kvinna eller man. Eller ja, det låter som en äldre dam rökt 20 cigg om dagen hela sitt liv kanske. Men hon gör ett riktigt bra och övertygande jobb i rollen och hon förtjänar att placeras i samma liga som Doug Bradley, även ifall han må vara mer ikonisk.
Dock brydde jag mig inte ett skvatt om karaktärerna i filmen. Jag brydde mig inte om huvudpersonen, jag brydde mig verkligen inte om sidokaraktärerna. Jag förstår syftet att skapa någon form av emotionell bakgrund mellan vår huvudperson och hennes bror, samt hennes drogberoende. Men det gjorde inte så mycket för mig ärligt talat. Jag medger att jag mest satt och väntade på att cenobites skulle dyka upp och dem gjorde inte mig besviken.
Filmen har också en speltid på 2 timmar och redan vid 70 minuter in i filmen trodde jag den höll på att runda av, men märkte snabbt det var ungefär bara hallväggs. Så för mig hade man kunnat trimma åt lite här och där för att eventuellt komma ner i speltiden, för där var stunder jag kände av längden.
Till slut effekterna och gore. Jag tycker filmen levererar på den fronten. Självklart saknar jag allt det praktiska som originalet hade och inget kommer slå den i serien. Men det faktum att de inte fega ur och gjorde en PG-13 blodlös "Hellraiser" film uppskattar jag och att de ändå ger det man vill ha på den fronten.
Så det är en mild rekommendation för mig på denna remake. Den har sina brister självklart, men den har också bra saker i sig som ändå gör den sevärd och långt ifrån den sämsta skräck remake som har gjorts. Faktum är utav alla remakes på dessa klassiska skräckikonerna så är detta nog på rak arm en av de bättre som gjorts.
