Synopsis
En tekniker tar tillbaka ett fruset exemplar av den ursprungliga Blob från Nordpolen. När hans fru av misstag tinar upp grejen, terroriserar den befolkningen, inklusive de lokala hippies, kattungar och bowlare."Beware! The Blob" även kallad "Son of Blob" är en udda uppföljare. Det är nästan mer renodlad buskis humor om inget annat, som bara råkar ha en mördar blob i sig. Hela filmen är byggd med bara random scener och karaktärer som sedan möter samman för att hjälpa varandra i slutet. Så majoriteten av filmen känns det som man ser sketcher från 70-talet, med halvdassig kamera och ljud utan något roligt.
Helt ärligt så är detta en av de mer bisarra filmerna jag sett i samband med skräckmånaden, för hur osammanhängande allting bara är. Ena stunden har du hippies som sjunger i en tunnel, för att en polis senare spelad av Sid Haig mobba dem, bli attackerad av the blob, klipp till en man som sitter i sitt badkar, the blob kommer igenom dörren, han kastar sin sko och hund mot den, sen sin telefon mot fönstret. Sen ser vi honom springandes naken på gatan där en polis ser honom. Allt inom loppet av typ 5-10 minuter. Samtidigt som vi korsklipper till "huvudpersonerna". Den nakna mannen påminde sjukt mycket om Tor Johnson.
Det jag skrev ovanför är så filmen är klippt rakt igenom från början till slut. Filmen är regisserad av ingen mindre än Larry Hagman, mest känd för J.R. Ewing i populära serien "Dallas". Detta är hans första och enda långfilm han regisserade, förutom en massa avsnitt i olika tv-serier. Men bara det faktum att Larry Hagman regisserat detta är intressant i sig.
Detta göra att en rad kända personer från denna eran dyker upp i små biroller. Den mest chockerande av de alla är att Burgess Meredith är med i 30 sekunder innan han dör.
Från början var där en öppningsscen om hur personen som hittar "the blob" i en frysen arktisk is med hjälp av en bulldozer. Denna scenen är inte med i den vanliga filmen som jag hade och utan denna öppningsscenen så inleds filmen direkt med att personen bara har "the blob" i en bruk i sin hemmafrys.
Det är verkligen ingenting bra detta. Den är patetisk jämfört med originalet från 1958. Den försöker återskapa samma stämning och känsla de sista 20 minuterna av filmen, men då är det försent och man har bara bytt ut biografen till en bowlinghall mer eller mindre. Samtidigt som det slängs in en massa buskis humor. Men på grund av dess bisarrhet i klippningen, alla kända ansikten som dyker upp i denna lågbudget 70-tals film och alla de urusla skämten är det nästan värt och se för att tro sina egna ögon.
Filmen var hyfsat svårt att hitta en bra kopia av och något av en obskyr film, fram tills blu-ray releasen som kom ut 2016.
