Photo: Courtesy of Sundance Institute
"Judd Apatow känsla med fantastiska presentationer"
Synopsis
En ung man som arbetar som bar Mitzvah-festvärd knyter vänskap med en mamma och hennes autistiska dotter."Cha Cha Real Smooth" är skriven och regisserad av Cooper Raiff. En ung ny regissör i tidig 20års åldern levererar en film som känns som om den hör hemma med filmer som kom ut för 15år sedan.
Det är med all rätt den mest mainstream filmen jag sett hittills på årets Sundance. Men det är också för att filmen mer eller mindre är något vi sett förut. Även när nya komedier har kommit ut på sistone så har där ändå funnits något unikt med dem som själva humorn, eller karaktärerna eller scenarion som manusförfattarna skriver. Det är helt klart en film som hör hemma på en festival som Sundance och jag förstår helt och hållet varför den togs in.
Majoriteten av filmen gillade jag. Den hade den där Judd Apatow känslan igenom hela och jag önskade nästan att han hade regisserat den (fast då hade väl filmen varit 150 minuter utan anledning). Jag gillade verkligen alla sidoskådespelarna och Dakota Johnson visar ännu en gång att hon har kommit från "Fifty Shades of Grey" träsket. Numera ser jag alltid fram emot vad hon kommer göra för film härnäst då hon verkligen levererar.
Inte för att hoppa på det tåget och börjar skriva en hel analys och jämföra. Men förra året såg jag "Music" som Sia hade gjort och den filmens porträtt av någon som har autism fick mycket kritik. Här spelar Vanessa Burghardt den autistiska dottern till Dakota Johnson och det är natt och dag. Vanessa Burghardt kommer bli en stor snackis efter denna filmens premiär (hennes första filmroll).
Efter alla hyllningar så tror man kanske att jag verkligen gillar denna filmen. Där är dock en sak jag hade svårt för och det är Cooper Raiff spelar huvudrollen också. Jag hade nog helst sett någon annan spela huvudrollen, någon lite mer kändare eller som kan utstråla lite mer charm eller karisma. Det känns som att Cooper Raiff funkar bättre som manusförfattare och regissör än skådespelare. För jag hade svårt att sympatisera fullt ut med karaktären och det klickade aldrig riktigt.
Filmen var redan en småsnackis innan premiären och jag tror också detta kan bli en som vi ser poppa upp senare på året som folk kommer se och prata lite om. Jag vet dock inte vad generella publiken kommer tycka om den. Hade man valt en mer känd person i huvudrollen tror jag man hade kunnat sälja den redan imorgon till ett stort bolag och släppa den till sommaren/hösten på bio. Det är en simpel historia och det påminner mer om något som hade kommit ut för 15år sedan, men det har jag inga problem med.
