Synopsis
På väg till flyget för en provspelning av en ”topphemlig” superhjältefilm dyker Daniel in på kvarterskrogen för att döda tid. Där möter han Bruno, någon han inledningsvis misstar för en beundrare. I den enkla krogmiljön kryper dramatiken närmre och skämten mellan de två männen övergår i en allt mer upprörd stämning. Sen till sitt flyg men fängslad av mötet stannar Daniel kvar och börjar gradvis avslöja detaljer om sitt liv som går långt bortom vad som är bekvämt."Skådespelarcentrerad film"
"Next Door" är regidebuten av skådespelaren Daniel Brühl som också spelar huvudrollen i filmen. När man ser den kan man se att karaktären han spelar är någon form av alternativ version av han själv. Han spelar en känd skådespelare som är bosatt i Berlin, men har en internationell karriär och ska iväg till London för en audition i en "Darkman" film. Men han stannar på en pub innan hans flyg ska iväg och hela filmen utspelar sig i denna puben, med minimala skådespelare.
Jag kan se varför en skådespelare är intresserad av att göra detta som sin regidebut, då det är väldigt mycket skådespelarcentrerad. Allting känns som en teateruppsättning med fyra fasta skådespelare inne i baren och andra personer kommer in och ut. I centrum har vi Daniel Brühl och en annan karaktär vid namn Bruno spelad av Peter Kurth. Till en början kommer han av sig som en jobbig person som bara vill reta Daniel Brühl, men ju mer in i filmen man kommer förstår man mer och mer vad han är ute efter.
Filmen är helt klart sevärd bara för dessa två skådespelarnas insatser, som sagt det är en skådespelarcentrerad film. Däremot så känns det som att man aldrig riktigt vet om Bruno är ett hot eller inte. Ibland indikerar musiken på att något hemskt kommer hända, men sen när man ser filmen så känns det mer som att Bruno vill hjälpa till. Filmen skiftar fram och tillbaka hela tiden som att den inte kan bestämma sig om det är en thriller, en svartkomedi, en drama eller allting. Så tonen är lite överallt och helt klart det som blir filmens nedfall. Vi får heller aldrig något klart motiv till varför Bruno gör som han gör. Hade dialogerna mellan de två varit mer fokuserade och gett mer kött på benen, hade man kanske fått en större förståelse.
Men det är helt klart sevärt bara för de två skådespelarna. Det är som att se två personer överträffa den andra och allt omringat i en tysk bar någonstans i Berlin.
