Synopsis
En ung pojke upplever en oförglömlig sommar i en vacker sjöstad på den italienska rivieran. En sommar full av gelato, pasta och ändlösa skoterturer. Luca delar dessa äventyr med sin nya bästa vän, Alberto - men allt roligt hotas av en dold hemlighet: de är sjömonster från en annan värld under vattenytan."Fångar den italienska rivieran med bravur"
"Luca" är den senaste filmen av Pixar och ännu en film som skippar biograferna helt och hållet, vilket nästan borde vara kriminellt. Detta är en film menad och gjord för att se på den största möjliga biografen som finns. Pixar är pionjärer inom animerade filmer och att dumpa denna filmen på deras streamingsida Disney+ känns som ett hån mot alla de som jobbat på den.
Filmen har en igenkännbar handling. En person som drömmer om något större utanför sin vardag och en dag träffar denna personen en annan person som lever sina drömmar till fullo och där tar filmens resa gång. Man har sett det förr och handlingen till "Luca" är som sagt relativt uppenbar. Man kan på ett ungefär veta vad som kommer hända och vilka konflikter som kommer uppstå. Vilket gör att detta nog inte i mina ögon kommer klassas som en av studions allra främsta mästerverk.
Däremot är det en film som bara ger en fantastisk känsla till tittaren. Det är helt fantastiskt hur filmen lyckas bygga upp denna italienska by och det är rent av den bästa sommarfilmen att titta på. Filmen fick mig att drömma bort till den vackra italienska rivieran, till den stekheta solen, italiensk glass, byn där husen ligger tätt inpå varandra. Jag blev inte bara förälskad i hur filmen målar upp allting, den fick mig att verkligen drömma mig bort. Den känslan är väldigt svår att få bland dagens filmer enligt mig och denna lyckades verkligen det.
Där kommer vara en del som nog möjligen kommer klaga på att där händer inte så mycket i filmen. Handlingen är som sagt bekant och något tunn. Men jag tror regissören Enrico Casarosa försöker något lite annorlunda med denna filmen. Det är väldigt uppenbart han är inspirerad av italienska filmer. Det faktum att han ville att Ennio Morricone skulle göra musiken till filmen, men som tragiskt gick bort innan han hann fråga honom är bara ett perfekt exempel. En sak som många italienska filmer gör är att de lever mycket på stämningen och atmosfären. Det är simpla berättelser men som fångar det vardagliga livet. Jag tror detta verkligen var Enrico Casarosa syfte med hela filmen. Att göra en barnvänlig version av en italiensk film fast i Pixar anda.
De första 20 minuterna känns ganska hastiga. Jag hade gärna sett lite mer bakhistoria om dessa sjövarelser och vad historien är mellan människorna och varelserna överlag. Filmen bara nosar på dessa frågor utan att verkligen besvara dem, inte för att det är fokuset av filmen. Men det hade gärna varit trevligt att få lite mer kött på benen när man ändå väljer att gå vägen att dessa två personer är sjövarelser. Designen på dem känns lite för sockersött också för min egna personliga smak.
Jag vet också man inte ska tänka för mycket på sådana här saker. Men idén av att se sjövarelserna acceptera att människorna fiskar och dödar fisken sedan känns väldigt konstigt. Jag vet det är en sådan bagatell som man inte ens ska tänka på och inget barn lär tänka på. Det är heller inget som förstör filmen.
Men i grund och botten är detta en film om vänskap och bandet mellan Luca och Alberto är hjärtat och själen med filmen. Återigen vet Pixar exakt hur man ska spela med de vuxnas känslor och ännu en gång blir det smått känslosamt i slutet av filmen. Men det är för att jag anser alla bör ha en vän som Alberto i sina liv.
I sin helhet är "Luca" inte kanske Pixars bästa, den spelar inte i samma liga som en del av sina andra mästerverk. De första 20 minuterna kan känns smått förhastade för att komma till huvudhandlingen och hade gärna sett filmen vara en 10 minuter längre bara för att etablera mer sjövärlden och historien bakom människorna och sjövarelserna. Man kan också som vuxen känna igen mycket av storyn och veta vart filmen är på väg.
Men när filmen väl gäller så är den helt fantastisk. Jag blev förälskad i denna byn vi befinner oss i och jag kunde känna den italienska värmen och inte sedan "Once Upon a Time... in Hollywood" har jag kunnat "dofta" filmen då den lyckas bygga upp miljöerna lika fantastiskt. Men hjärtat och själen är vänskapen som bildas mellan Luca och Alberto, men även Giulia som hjälper dem längs vägen. Jag önskar att jag hade sett denna på bio då det verkligen är en sommarfilm av bästa definition.
