We Can Be Heroes

Robert Rodriguez har gjort en uppföljare till sin film "The Adventures of Sharkboy and Lavagirl 3-D" och ja, jag använder 3-D i titeln för det är så den heter i förtexterna och på IMDb. När det kommer till Rodriguez är han en av mina favorit regissörer, men det är för jag kan relatera och uppskatta honom på ett filmskapar plan. Sättet han arbetar på och jag anser nästan alla filmstudenter bör ta lärdom mer ifrån honom än vad en högt uppsatt Hollywood regissör säger, även ifall de också kan vara väldigt nyttiga att lyssna på. Med det sagt så har Rodriguez en tendens att göra barnfilmer som verkligen är urusla. Förutom de två första "Spy Kids" filmerna (då jag har en mer nostalgisk känsla till dem) så är alla hans barnfilmer bedrövliga. Och varför han fortsätter göra dem är ännu mer ett mysterium, men han verkar älska att göra dem så låt mannen få göra det han vill göra också samtidigt.

"We Can Be Heroes" är en fristående uppföljare till "The Adventures of Sharkboy and Lavagirl 3-D". Sharkboy och Lavagirl är inte huvudpersonerna i denna, Sharkboy har inte ens några repliker. Istället ligger fokuset i alla superhjältarnas barn som måste rädda superhjältarna som blivit tillfångatagna av utomjordingar. Filmen nämner inte ens händelserna i första filmen, så man kan helt enkelt se denna utan att ens ha sett den första eller ens hört talas om den. Då denna har sin egna titel och verkar marknadsföra sig själv som sin egna fristående film. Det är inte som "Spy Kids" filmerna.

Av alla Rodriguez barnfilmer är detta kanske en av de mer toleranta i högen (har ännu inte sett "Shorts"). Men det säger fortfarande inte mycket även ifall den är bättre än första filmen.

Det jag kan säga om filmen är att den är harmlös till 0-5 åringar. Och det är nog den målgruppen som filmen också riktar in sig mot. För de som är äldre finns där betydligt bättre filmer där ute och även de som följer superhjälte genren, framförallt inom animerat finns där bra urval att välja mellan. Detta är ganska så låg humor, en handling som inte är särskilt spännande i det stora hela och karaktärer jag inte brydde mig så mycket om.

Det jag dock avskydde mest med filmen var slutet. Ett slut som Rodriguez har att göra med många sina barnfilmer och jag gillade inte hur det hanterades och presenterades här. Jag ska inte säga för mycket, men jag fick känslan av att hela meningen med att jag ens såg filmen kändes bortkastad och meningslös.

Överlag är detta inte en film åt mig. Men jag vet också om när en bra barnfilm spelas framför mina ögon och detta är återigen en Rodriguez barnfilm som fallerar, trots att den är en av hans bättre inom den kategorin. Jag hade hoppats på mer satir, speciellt med Rodriguez bakom rodret och hur populärt superhjältegenren blivit på senare år, men så blev det inte. Den kändes aldrig spännande och jag brydde mig inte så mycket om karaktärerna. Slow-Mo gav mig lite skratt emellanåt och filmen såg inte lika dålig ut som många av hans andra barnfilmer, fast det återstår och se om några år hur den åldrats. Jag minns jag såg "Spy Kids 3D" på bio och var imponerad av det jag såg...
Filmen följer lite samma spår som "Secret Society of Second-Born Royals" och även ifall de båda inte är bra, så gör denna det bättre.