The Haunting of Bly Manor

"The Haunting of Hill House" kommer alltid vara något av det bästa skräckrelaterat jag har sett i hela mitt liv. Den serien var en riktigt berg och dalbana av känslor och det enda från skräckgenren som fått mig att fälla en tår. När Mike Flanagan gick ut och sa att en uppföljare skulle komma blev jag skeptisk. Serien var perfekt i sitt mini-format och borde inte fortsättas. Men jag blev lugnare när nyheten kom att det skulle vara en helt ny historia, samma skådespelare fast andra karaktärer. Så det var sin helt egna serie som inte hade någon som helst koppling till Hill House alls.

Jag tror innerst inne att det var för det bättre. Jag kan dock redan nu se folk göra jämförelserna med Hill House och det är där denna serien kommer få lida. Det är lika bra att få det ur vägen, detta är inte lika bra som Hill House, men det är fortfarande väldigt bra och förtjänas att bli bemött helt fristående. Tyvärr kommer det inte att bli så.

I embargot jag fick, stod där en del saker jag inte fick avslöja i recensionen. Så det är uppenbart en spoilerfri sådan. Jag tycker återigen att Mike Flanagan visar vart skåpet ska stå. Det må ha tagit mig för låg tid att inse detta, men han är en av de bästa vi har inom skräck just nu om inte den bästa. Här bjuds inte på billiga jump-scares. Detta är fullt ut atmosfäriskt och det som ligger och grubblar i bakgrunden är det läskiga. Visuellt sätt är den fantastisk att titta på. Scenografin är toppklass precis som med många av Mike Flanagans andra verk.

Det är i grund och botten en klassisk spökhistoria fast gjort väldigt bra. Vad som också gör detta till en sådan pass bra serie är karaktärerna och skådespelarinsatserna. Detta hade inte varit lika gripande eller intressant om det inte höll. Något som också är stora delar i Mike Flanagans projekt. Att karaktärer får den tid de behöver för att utvecklas och att skräck och drama går hand i hand. En intressant notis dock är att en av karaktärerna säger något i sista avsnittet som jag tror ligger mer sanning i. Det är också något som blir intressant att se hur skräckfans reagerar på det. För saken är den att även ifall detta är skräck. Så är där tillräckligt mycket i den för att kunna klassas som både drama och romantik. Mer så än faktisk skräck skulle jag nästan säga. Men jag ser inget fel på det alls. Om man nu kan acceptera det innan man ser den.

Det enda jag är fundersam över är att de introducerar en sak vid femte avsnittet som verkar vara den övervägande saken i resten av serien. Men sedan visar det sig vid senare avsnitt att där är något annat viktigare som är huvudsyftet. Medans det man introducerade i femte avsnittet och la mycket grund till försvann mot slutet. Vilket resulterar i att det kan kännas något otydligt vid första titt vart serien är på väg och vad det egentligen gynnar ut till. Jag tror med facit i hand och en omtitt så lär det förstärkas, men kan vara lite lulligt i första kast.

Till en början tyckte jag också ungarna var jättekonstiga (speciellt killen Miles). I hur de agerade och betedde sig. Detta fann jag vara en smått nackdel, tills jag kom halvväggs in. Då kom en större förklaring fram och allting var mer vettigt i vad som hade hänt innan.

Överlag tycker jag de har lyckats riktigt bra med denna. Jag hoppas folk ger serien en mer rättvis bedömning och inte enbart jämför den med fantastiska "The Haunting of Hill House", för då är den inte alls lika bra eller skrämmande. Däremot är detta så mycket bättre än över hälften av allt skräckrelaterat som släpps varje år. Det är tydligt att Mike Flanagan vet vad han gör och kan sin skräck. Detta är atmosfäriskt och precis så en spökhistoria ska vara. Försök att gå in öppensinnad och inte jämföra så mycket med den tidigare serien utan försök se det som en egen stand-alone. Och jag tror man kan uppskatta den mer på egna ben.

PS: Ett känt ansikte kommer dyka upp i första och sista avsnittet som tog mig med häpnad. Men fasiken vad glad jag blev över att se honom i något sådant här.