Synopsis
Nio homosexuella män samlas för att fira en väns födelsedag i 1960-talets New York. Men en oväntad gäst från värdens förflutna vänder upp och ned på kvällen."Välspelat och fångar teaterkänslan bra"
"The Boys in the Band" är baserad på en pjäs som spelades off-Broadway 1968. Den är skriven och skapad av Mart Crowley som tyvärr dog tidigare i år. I registolen sitter Joe Mantello, en person som också har Broadway bakgrund. Han var också den bästa skådespelaren i tv-serien "Hollywood" som kom ut tidigare i år, skapad av Ryan Murphy. Som också är producent på denna filmen. Det känns som det är ett gäng kompisar som kommit tillsammans och gjort denna filmen helt enkelt.
Att den är baserad på en pjäs uppfattar man nog ganska tidigt. Filmen utspelar sig 95% i en och samma lägenhet. Majoriteten av drivkraften som för filmen framåt ligger i dialogerna och valen karaktärerna bestämmer sig för att göra i stunden. Så om man inte är jättepigg på en pratig film är detta inte den man ska se. Men jag tycker de sköter snacket ganska bra och snyggt. Där är sällan en tråkig stund och jag kände att jag blev insatt i allting ganska fort.
En stor aspekt till filmen är alla skådespelarna. Zachary Quinto stjäl showen som den större än livet själv karaktären Harold. Det märks att han njuter av att spela denna roll och han fick mig att skratta. Men jag måste medge att Jim Parsons insats här sålde mig. Jag har inte varit det största fanet av honom tidigare. Men jag skulle nog nästan säga att han gör sin bästa insats här (utav det jag sett honom i). Där är en scen i slutet av filmen där han sålde mig helt.
Överlag är "The Boys in the Band" ganska välgjord. Det som skiner bäst är skådespelarinsatserna och produktionen. Jag tycker Joe Mantello fångar en bra känsla i att skapa en "teater" känsla och att man är i denna lägenhet med dessa nio personerna. Det kanske kan bli lite långvarigt i vissa bitar. Men i stora drag är detta en sevärd och bra film.
