Synopsis
Jane Austens älskade komedi om att hitta sin jämlike och att förtjäna ett lyckligt slut återskapas i denna nya, läckra filmatisering av EMMA. Emma Woodhouse är en snygg, smart och rik - men rastlös - alfakvinna som saknar rivaler i sin hemstad där det inte händer så mycket. I denna sprakande satir om sociala klasser och det jobbiga med att växa upp, måste Emma navigera mellan missmatchade dejter och romantiska felsteg för att hitta kärleken… som varit där hela tiden."Charmig kostymdrama från början till slut"
Som en del av er kanske redan vet om, är kostymdrama den subgenre inom film jag har svårast för. Mycket på grund av att filmerna sällan intresserar mig och jag sitter och blir uttråkad väldigt fort. Men en liten trend på senare år har varit att kostymdrama filmerna har lagt in mer humor. Karaktärerna beter sig mer modernt gentemot vad man gjorde mer exakt på den tiden, men samtidigt ändå har kvar samma stil och stuk som att det vore på den tiden. 2018 fanns "The Favourite" som blev en stor överraskning för mig och även ifall denna filmen inte är på samma nivå som den, är detta fortfarande charmigt, roligt och underhållande.
Alla skådespelarna i filmen gör rollerna väldigt bra och är passande för varje individuell roll. Anya Taylor-Joy gör en bra insats i huvudrollen som Emma (en av hennes bättre). Men personen som stal showen för mig var Bill Nighy som pappan till Emma. Han visste exakt vilka komiska kompetenser han behövde använda.
Tonen tycker jag filmen sätter ganska bra också. Det är väldigt färggrant hela tiden, även på vintern och där ligger en charm längs hela filmen från början till slut. Fotot tycker jag också bör få en stor cred, då detta är en av de finare plåtade kostymdrama filmerna jag har sett.
Enda negativa är att jag ibland inte hade koll på vilka karaktärer som var vem och när de nämnde deras namn visste jag inte vem de refererade till. Där är bland annat ett kärleksintresse till en av huvudpersonerna, men karaktären är bara med i tre scener totalt så när han kommer på tal i slutet hade jag redan glömt bort att han ens var med i den ena scenen han hade kort i mitten av filmen.
I sin helhet är "Emma" en positiv överraskning för en sådan som mig som inte är så mycket för kostymdrama filmer. Men om man lyckas blanda in en duglig bra humor i den och moderniserar det med dialoger och karaktärers beteende, samtidigt som det känns trovärdigt i den eran filmen utspelar sig så kan det bli bra. Nu kanske inte detta är den bästa av sitt slag, men jag fann mig själv vara underhållande genom filmens gång, fick mig ett par goda skratt och tyckte det var rent av charmigt.
