Synopsis
Ända sedan Ricky och Abby gifte sig och bildade familj har de velat ge sina älskade barn en trygg uppväxt, helst i eget hus. Nu har dottern Liz hunnit bli elva, sonen Seb är sexton och husdrömmen känns mer avlägsen än någonsin. I sitt stressiga vårdjobb kämpar Abby varje dag mot klockan för att hinna ge sina patienter en känsla av människovärde. För att slippa fler underbetalda ströjobb skaffar Ricky en skåpbil, i förhoppningen att budkörningar ska ge bättre inkomst. Men snart förstår han att uppdragsgivarens snåriga regelverk är uttänkt för att förarna ska utnyttjas och skuldsättas. Ricky och Abby tvingas ständigt arbeta allt hårdare, samtidigt som barnen alltför många kvällar lämnas ensamma hemma. Seb börjar undvika sitt hem och dras till fel kompisar, och trots att Abby och Liz försöker medla drabbar han till slut samman med sin frustrerade, temperamentsfulla pappa."Ett gripande familjedrama"
Ken Loach ("I, Daniel Blake) återvänder till verkligheten och att visa oss vardagliga människor i deras vardagliga liv. Det är tufft och man ser kämpaglöden i att försöka få varje dag att gå runt. Vanligtvis brukar jag inte gilla denna sortens filmer, för när jag går och ser en film är jag främst ute efter eskapism och vill inte bli påmind om verkligheten. Det menas inte att filmer som är baserad på en sann historia eller grundar sig i verklighet är dåliga, några av mina abosluta favoritfilmer är just det. Men det handlar också om vad för ämne filmen tar upp och hur man hanterar det. Ken Loach är en sådan regissör som jag ändå tycker hanterar det skickligt.
Mycket av de som gör att filmen känns väldigt realistisk är i skådespelarna. Många har ingen bakgrund eller medverkat i en långfilm förr, därav har du en mer speciell känsla. Där är inga ansikten du känner igen och genast känns de som du ser en riktig familj i det moderna England så som det ser ut idag för många. På så sätt kan man se Ken Loach lite som en Roy Andersson för Storbritannien, även ifall deras filmer är raka motsatsen mot varandra när det kommer till berättande.
Jag satt också och var orolig att jag skulle tycka det var tråkigt. Men väldigt fort fann jag mig själv vara insatt i både handling och karaktärer. Mycket som sagt tack vare skådespelarna som gör otroliga insatser. Men även den skickliga regin. Visst kan man förutspå att någonting kommer gå galet för Ricky (Kris Hitchen) när han får höra alla reglerna de måste hålla sig till. Och även ifall de nu händer, så hände det på ett annorlunda sätt än vad jag hade förväntat mig.
Det negativa är att där inte finns något slut. Jag satt verkligen och tyckte detta var en av de bättre filmerna jag sett detta året, men som med mycket kan även slutet dra ner helheten på en film. För mig var där inget riktigt avslut på någonting och det blev istället "ni har sett en film om hur det ser ut idag för en brittisk familj och hur tufft det är". Men varför inte göra en dokumentär då? Nu känns det som att allting som i vart fall för handlingen vidare och gör att där finns ett syfte bara rinner ut i sanden och att filmen inte kom någonvart alls.
"Sorry We Missed You" är ett starkt drama om en familj som försöker överleva så gott de bara går i det moderna England som det ser ut idag. Det är välregisserat och skådespelarna är fantastiska, detta då man inte använder sig utav kändisar och personer som inte skådespelat tidigare för att ge en mer realistisk känsla till allting. Om man gillar Ken Loach filmer och framförallt hans tidigare "I, Daniel Blake" kommer man garanterat gilla denna också. Förvänta er bara inget slut som avslutar saker och ting.
"Sorry We Missed You" har biopremiär 1 november
