Train to Busan

Självklart måste vi ha lite zombies under en skräckmånad och på senare år har den sydkoreanska "Train to Busan" fått många blickar på sig. Efter att ha sett den är det förståeligt varför. Detta är välregisserat att mycket bara klickar. Premissen är simpel, men funkar till filmens stora fördel. Jag gillar filmer som utspelar sig under ett och samma ställe i realtid, för du har så mycket mer att jobba med inom karaktärer och kan lyckas bygga upp spänning på ett helt annat sätt.

Den stora fördelen är spänningen och hur den lyckas skapa en viss klaustrofobi. Mycket utav filmens speltid är just på detta tåget så du har väldigt lite utrymme att röra dig på både karaktärer och kameran. Men detta är allt i filmens fördel, att placera tittaren i ett trång utrymme med vildsinta zombies som jagar en. Det blir mer underhållande också och det blir aldrig tråkigt en enda sekund.

Egentligen hade detta räckt för att göra filmen underhållande, men filmen lyckas ge oss karaktärer vi bryr oss om och vill se överleva. Visst är karaktärerna stereotypiska inom denna genren, men det handlar också om hur de regisserar och skriver dessa karaktärerna i själva storyn till filmen. Och Sang-ho Yeon som gjorde bägge delarna vet exakt vad han gör här. Jag blev faktiskt själv väldigt förvånad över hur engagerad jag var i karaktärerna och ville se de överleva. Så även ifall detta i huvudsyfte är en skräckfilm, så är där en del drama och som faktiskt berör. Jag trodde inte att en zombiefilm på ett tåg skulle göra mig tårögd.

I en tid då zombiegenren inte har så mycket nytt att ge, så lyckas "Train to Busan" leverera det som fattas. Den ger oss blod, en story som är passande och är nonstop underhållande. Men också karaktärer vi bryr oss om och vill se överleva. Ja de är stereotypiska som vi sett flertals gånger förr, men det handlar om hur man hanterar dem och detta är väldigt väl hanterat. Detta är ett gediget hantverk och jag trodde inte jag skulle gilla det så här mycket.