The Lion King

Så var vi här igen. Ännu en Disney live-action remake (tredje detta året) och jag tror detta är den som kommer tjäna in mest pengar. Valet att göra remake på den klassiska "Lejonkungen" var bara en tidsfråga nu när Disney är i fullgång med alla dessa remakes, så varför inte anlita Jon Favreau igen som lyckades skapa ett visuellt spektakel med "Djungelboken". Fast frågan man kan ställa sig är om vi kan kalla detta för en live-action remake, då allting är animerat. Oavsett så räknas den i kategorin och det är återigen ännu en remake som inte lyckades vinna mig över.

Det känns som att dessa recensionerna börjar gå på autopilot med allt de jag skriver och säger om filmerna. För detta är scen för scen identiskt med den tecknade filmen. Där är några få extra scener som involverar Nala, vilket kanske inte är så chockande när man har Beyoncé som gör rösten till karaktären. Samt något extra musikalnummer som spelas i bakgrunden ("Spirit" som Beyoncé själv sjunger som gjordes specifikt för filmen). Låten i sig är det inget fel på, men alla nya låtar har detta moderna soundet till sig. Vilket för mig inte riktigt mixar samman väl med de afrikanska stuket och när du behåller originallåtarna som har de där afrikanska stuket, sticker de nya låtarna ut ännu mer.
Låten "Can You Feel the Love Tonight" som jag för övrigt hatar även i originalet (jag verkar vara den enda på jorden som avskyr den låten). Får även en modern uppdatering när Donald Glover och Beyoncé sjunger den i bakgrunden och de kör på mer autotune och wailande i rösten. Vilket gjorde att jag hatade låten ännu mer. Det känns som dessa moderna uppdateringarna i låtarna inte riktigt kommer åldras så väl. Vilket jag sitter och funderar på i skrivande stund om filmen överlag.

På ett visuellt plan är detta majestätiskt, inget snack om saken. Det är imponerande hur Jon Favreau ändå lyckas få dessa fotorealistiska djur att kunna prata och sjunga utan att det ser löjligt ut, vilket det hade kunnat göra hur lätt som helst. Men det känns också som att vi har varit här för 10år sedan när Avatar kom ut. Den filmen hyllades till skyarna för sina effekter och folk var mer mjuka åt dess handling för man såg det mer som ett spektakel. Men med åren har Avatar fått kritiken att storyn inte var så originell och idag ser vi den typen av effekter i många blockbuster filmer. Men samtidigt vill jag ändå ge cred till den tecknade som verkligen imponerar med sin 2D animation och även den är stor och episk i skalan lika mycket nu som när den kom ut 1994.
Så även ifall jag idag skriver att effekterna imponerar stort, så kommer de väl inte kännas lika unika om 5års tid. Vilket då gör att vi kommer fundera mer över själva storyn och det är där vi återigen har det största problemet som med alla de andra Disney live-action remakes.

Utöver det visuella så tycker jag skådespelarna som gör rösterna åt respektive karaktär fungerar bra. Etniciteten hos rollbesättningen kändes korrekt. Smart val att behålla James Earl Jones som rösten till Mufasa, fast jag hade eventuellt även önskat att Jeremy Irons också hade återvänt som Scar. Vilket jag vet jag inte är ensam om att tycka. Men ungefär där så stannar allting som jag tycker är bra med filmen.

Jag kommer nu gå in på en sak som jag alltid stört mig på med originalet och där denna hade en chans att utveckla och imponera på, men återigen väljer att köra på samma spår.
I originalet är budskapet det som fallerar för mig. Simba får lära sig om det förflutna kan såra en, men att man lär sig ifrån det. Scenen där han är med Rafiki är perfekt och en av de bästa scenerna i filmen. Men när han återvänder och ska konfrontera Scar, så backar han undan och återgår till sitt gamla jag igen och har inte alls lärt sig utifrån den tidigare scenen med Rafiki. Ingen i lejonflocken backar upp honom heller fören Scar säger att han dödade Mufasa och de får reda på att Scar ljög. Så budskapet blir förväxlat och i slutet lär sig inte Simba alls utav sina misstag och vad det är han egentligen skulle lära sig ifrån.
Denna filmen hade kunnat utveckla detta och gjort förbättring på det och hållit sig till det budskapet som egentligen skulle förmedlas. Men de kör exakt scen för scen kopiering av originalet, så även här fallerar hela budskapet och det är en stor grej för en sådan här film. Detta är också en av anledningarna till varför "Lejonkungen" inte är min favorit, vilket många andra har.

I sin helhet är jag inte så imponerad. Visst är det visuellt snyggt, men det hjälper inte när storyn är densamma som jag sett förr. Eftersom det nu också är 100% animerat igen, kan man välja att köra på samma kameravinklar och rörelser som i originalet. Så det är inte bara scen för scen och identiska dialoger som kopieras, utan även kamerarörelserna som följer samma spår. Men jag är heller inte chockad att jag känner så här. Jag har ännu inte känt mig övertygad över dessa remakes som Disney gör. Men det spelar heller ingen roll vad jag säger, för denna filmen kommer tjäna in mest utav alla dessa live-action remakes som Disney pumpat ut. Fast nu är det inte live-action utan en animerad remake på en animerad film, vilket gör det hela ännu mer poänglöst...