Boyz n the Hood

Till minne av John Singleton's bortgång tänkte jag att "Boyz n the Hood" var en passande film för en klassiker recension. Det ska tilläggas att detta är första gången jag såg filmen och måste säga att den håller än idag. Där är väldigt mycket bra med denna filmen, inte minst dess budskap och filmatiseringen av denna lilla historia. Det märks klart och tydligt att John Singleton brann för att berätta denna historia och var tvungen att göra denna film. Han är den yngsta någonsin som blivit nominerad för en Oscar för bästa regi i 24års åldern, vilket slog Orson Welles med två år.

Filmen har den där 90-tals "back door garden" känslan till sig. Med det så menar jag att under 90-talet var det många independent regissörer som dök upp och gjorde filmer på en minimal budget, men lyckades stort hos både publik och kritiker. Bland dessa fanns Quentin Tarantino, Kevin Smith, Spike Lee, Richard Linklater, Robert Rodriguez och John Singleton för att bara nämna några. Filmerna hade en egen vision från regissören som oftast också var manusförfattaren och var moderna i sitt tänk till både handling och dialoger. Det var något nytt för eran och var den nya "vågen" med filmer sedan 60-talet med "Easy Rider" som kom och ändra filmindustrin. Idag håller filmerna än och har en speciell känsla till sig. Likaså var det när jag satt och kollade på denna filmen och trots att jag inte existerade under denna perioden, fick jag ändå någon form av nostalgikick av att se den, likt många andra filmer som ingår i denna kategorin.

Filmens budskap kan kännas lite för övertydlig ibland, men samtidigt känner jag att det är ett viktigt och bra budskap så jag klankar inte ner filmen allt för mycket på den fronten om jag ska vara ärlig. Däremot så är det som åldrats sämst med filmen dess musik. Det var väldigt melodramatiskt och påminde om något som hörde hemma i en dokusåpa så som "Glamour" eller "Våra bästa år".
Skådespelarna gör ett bra jobb, framförallt då detta var mångas första film. De kända namnen idag var ganska okända då (förutom Ice Cube som hade gjort ett namn tack vare N.W.A). Men den bästa av bunten är helt klart Laurence Fishburne (som går under namnet Larry) som fadern till huvudpersonen Tre (Cuba Gooding Jr.). Han var filmens mest minnesvärda roll och scenen där han har en monolog framför en hel grupp om gentrifiering är inte bara starkt, men väldigt sann. En av om inte den mest minnesvärda scenen i filmen för mig.

I sin helhet är "Boyz n the Hood" en film som håller än idag trots sin melodramatiska musik som inte har åldrats väl. Men det är ett tydligt och starkt budskap filmen har och man märker tydligt att regissören John Singleton hade en stark passion och drivkraft i att vilja berätta denna historia. Den har bra skådespelare i sig där Laurence Fishburne är den bästa i min mening och överlag en fantastisk känsla som bara de där 90-tals independent filmerna har som ingen kan slå.
Som ordspråket säger: "They don't make them like they used to".