Synopsis
Det är en HELT NY DAG för Peter Parker. I en värld som inte längre minns honom bekämpar han brott som Spider-Man. Men pressen att se sina vänner gå vidare utan honom gör att något inom Peter förändras. Samtidigt är det en förändring som kan vara enda möjligheten att rädda staden och de han älskar från en mäktig ny fiende som ingen ens kan se.
Världen må ha glömt Peter Parker. Men han har inte glömt dem.
"Tom Holland levererar sin starkaste insats som Peter Parker"
"Spider-Man: Brand New Day" är den senaste filmen med Tom Holland i titelrollen och den första som fokuserar mer på karaktären, känslor och en skurknivå som är mer grundad i New Yorks gator snarare än en utomjording från en annan dimension eller ett större hot relaterat till Tony Stark. Det är helt enkelt den Spider-Man-film jag har velat se med Tom Holland ett tag nu och den lyckas med det mesta riktigt bra.
Det finns en teori som säger att ju mer Peter Parker lider i sina filmer, desto bättre är filmen, och jag är beredd att hålla med. Det är då vi ser honom som mest sårbar, men vi älskar honom ännu mer för hans hjältedåd: att trots sin unga ålder stå på egna ben och göra det rätta i slutändan, istället för att bara ge upp trots allt han gått igenom.
Jag tror att Tom Hollands version är den live-action-version som har genomlidit mest. Efter Bens, Tonys, och Mays bortgång, och alla hans vänner minns inte Peter på grund av slutet av "No Way Home".
Filmen är som bäst när vi ser Peter gå igenom dessa sårbara stunder då han är som mest ledsen. Tom Hollands skådespel är i mitt tycke det bästa hittills. Han har verkligen fångat rollen, och jag ser fram emot att se honom växa mer i den och en dag bli en vuxen Peter Parker.
Jag uppskattar också att filmen får utrymme att andas, även om jag förstår att vissa kanske klagar på bristen på humor. Men de komiska inslagen är faktiskt väl hanterade och det känns som en välkommen förändring att skippa dessa typiska Marvel-skämt som MCU blivit ökända för på senare år.
Det är som att MCU själva mognar och växer upp med publiken som såg dem som barn och tonåringar i början av allt.
Hanteringen av situationen mellan Peter och MJ är, enligt mig, den bästa möjliga och gillar allt de gör med dessa två karaktärer i filmen. Några av de bästa skådespelarinsatserna från både Tom och Zendaya ses i deras scener.
Jag kan också se en värld där MJ inte behöver vara med i filmen, men hennes roll är i slutändan nödvändig för Peters story i denna film, vilket gör att hon fyller en viktig funktion.
Kemin och samspelet mellan Peter och Frank är höjdpunkterna samt när det gäller komik. Det är inte barnsligt, utan snarare som en vän du tycker om men som också kan irritera dig ibland. Eller som ett syskon. För mig har Jon Bernthal verkligen blivit Frank Castle (The Punisher), och han är lika ikonisk i den rollen som många andra Marvel-skådespelare.
Det märks att han och Tom har jobbat tidigare och är vänner utanför kameran, vilket också synts framför kameran.
Ett stort plus är också att Frank också har en ganska stor roll i filmen överlag och inte bara en cameo som fansen kan glädjas åt.
Hulken är däremot mer av en cameo; han dyker upp vid två tillfällen och inte mycket mer. Han är där mest för fan-service och har har minst att göra i filmen även om det är kul att se The Punisher mot Hulken. Jag trodde aldrig jag skulle få se den dagen. Det är dock kul och kommer att göra fansen nöjda.
Actionscenerna är också de bästa av alla Toms filmer. De andra filmerna är betydligt mer CGI-intensiva, och även om en stor del av detta fortfarande är CGI, är den här filmen annorlunda. Här finns det också verkliga fightscener och action framför kameran. Detta är mycket tack vare regissören Destin Daniel Cretton, som tar över från Jon Watts. Destin visade med "Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings" att det går att göra en Marvel-film med fysisk action och fightscener.
Min vän, som jag såg filmen med, påpekade också att filmen generellt ser bättre ut än tidigare filmer, som verkligen ser ut som de är filmade framför en green screen. Här känns det som att de faktiskt varit i New York och spelat in. Även om inte allt är inspelat där, känns det ändå som att vissa scener är tagna direkt därifrån, vilket återigen skapar den där mer nära, "grounded" känslan som jag saknat i tidigare filmer.
Jag vill också bara poängtera att de tidigare Spider-Man filmerna med Tom Holland gillar jag väldigt mycket, framförallt "No Way Home" och "Homecoming". Men här får vi en annorlunda känsla, en fräsch nystart, så att säga, som jag känner var behövlig vid det här laget.
Alla dessa aspekter fungerar fantastiskt bra för mig med filmen, och att vi som sagt har en mer "grounded" Spider-Man-film i MCU.
Foto: Jay Maidment, ©2026 CTMG. All Rights Reserved. MARVEL and all related character names: © & ™ 2026 MARVEL.
Sedan har vi aspekten kring Sadie Sinks karaktär. Jag tänker inte avslöja vem hon spelar då de hållit detta hemligt.
Även om jag kan säga att om jag gillar dessa aspekter också, så är det dessa delar jag var minst intresserad av sett till filmens helhet. De är inte dåliga, men det känns också som att de försöker inkludera element som ska vara större i kommande filmer. Detta leder oss återigen till problemet att vi inte kan ha en enkel Spider-Man-film utan att den kopplas till något större.
Även om det fortfarande hanteras ganska väl och är inte det det största hotet New York har ställts inför. Jag skulle påstå att The Void i "Thunderbolts*" förra året utgjorde ett större hot. Jag förstår också karaktärens motiv och jag förstår också varför hon är med i en Spider-Man-film då hennes resa är ganska snarlik den Peter har gjort. Det är också en scen som bevisar att Sadie Sink var den bästa barnskådespelaren från "Stranger Things".
I slutändan dock kände jag att jag hellre hade sett ikonen Kingpin som huvudskurk. Jag vill fortfarande ha den filmen och nu när Frank dyker upp i denna finns kanske hoppet för nästa film.
Det leder till en twist där den verkliga skurken avslöjas. Detta är dock inte mycket av en twist, eftersom dessa är skurkarna från MCU-serierna, de som följt dessa vet att de kommer att vara skurkarna så fort de dyker upp.
Man ska dock ta "skurk" med en nypa salt, för jag tror inte filmen har en renodlad skurk egentligen.
För att inte upprepa mig för mycket, så det är fortfarande bra hanterat. Personligen tyckte jag att det var den minst intressanta aspekten av hela filmen, även om den inte var direkt tråkig.
Oavsett detta rekommenderar jag filmen verkligen till de som har känt av att MCU håller på att dö ut, eller känner sig mättade. Nu har de äntligen levererat en mer mognare, mer vuxen Spider-Man och Tom Holland har aldrig varit bättre i rollen än han är här. Känslorna är på topp, och att se Peter gå igenom allt detta bara gör att att vi tittare älskar honom ännu mer som en superhjälte (vilket är varför han alltid varit min favorit tillsammans med Batman).
Marvel kan leverera när de vill och tillsammans med "No Way Home", "Guardians of the Galaxy Vol. 3" och "Thunderbolts*" är detta det bästa de har gjort sedan "Endgame".
