Synopsis
"En unik musikal om tro – med Amanda Seyfried i toppform"
Detta är nog den sista film jag ser från 2025 innan min officiella årslista, och jag kände att detta var en jag gärna ville se innan jag gjorde den listan. Den har fått en del beröm kring sig sedan den visades på Venedigs filmfestival i fjol, även om den aldrig riktigt var någon Oscar-snackis. Däremot fick Amanda Seyfried väldigt mycket beröm för sitt skådespel, och frågar man vissa så hade hon förtjänat en nominering.
Jag tycker idén att göra en musikal om Ann Lee, som är grundaren till “Shaker Movement”, är ganska briljant. En film om religion – eller sekt, om man så vill se på det – där rörelse är en viktig del i att uttrycka denna tro, gör att vägen att göra det till en musikal känns ganska smart. Det ger filmen ett unikt sätt att berätta historien på, men gör den också visuellt mer intressant att titta på.
Dansnumren är otroligt energifyllda och även om låtarna i sig kanske inte är något jag kommer att humma på, eller ens minnas om några månader, så är de låtar som passar bra i takt med hur rörelserna i dansen är och hur personerna uttrycker sig framför kameran. Som ni säkert märkt är detta filmens bästa aspekt, och gillar man inte musikaler så kommer man nog inte att gilla filmen.
Vilket jag ändå vill understryka: detta är inte en film för alla. Men gillar man visuellt berättande eller musikaler så finns det mycket att uppskatta här.
Amanda Seyfried är fantastisk i rollen som Ann Lee och förmedlar hoppfullhet, ånger och sorg under loppet av två timmar – och gör det väldigt väl. Hon förtjänar att hyllas här, särskilt eftersom hon också kan sjunga.
Det är också ett bra hantverk. Regissören Mona Fastvold gjorde "The World to Come" för några år sedan, som jag såg i samband med en filmfestival och gillade. Här märks det dock att hon har utvecklats som regissör. Sättet hon filmar vissa scener på, eller koreograferar musikalnumren, visar att detta är en regissör som verkligen har vuxit.
Hon arbetar tillsammans med sin man Brady Corbet, som också har hjälpt till att skriva manuset. Han var aktuell med "The Brutalist" förra året, som även Mona Fastvold hjälpte till att skriva. Ett bra team helt enkelt.
Vad som gör att filmen inte riktigt når hela vägen för mig är att jag emellanåt tyckte att den var lite långsam eller inte särskilt intressant ur ett historiskt perspektiv. Jag kände inte till denna rörelse särskilt mycket innan jag såg filmen, och kan inte påstå att jag blev mycket klokare efteråt. Filmen ger inte särskilt mycket fakta kring personerna eller vilka de egentligen var.
Vilket är okej – men eftersom den ändå är baserad på en sann historia hade jag gärna sett lite mer på den fronten.
Det finns även vissa scener där jag är osäker på om de egentligen tillför något. Filmen hade nog kunnat trimmas ner lite. Den klockar trots allt in på strax under 2 timmar och 20 minuter, vilket ändå är ganska långt.
Absolut sevärt för dem som blev nyfikna efter trailern, eller bara allmänt vill ha en lite mer unik och annorlunda musikal som levererar på dansnumren. En riktigt bra skådespelarinsats från Amanda Seyfried gör också detta till en av de mer unika filmerna från detta år.
Den når inte hela vägen för mig som helhet, men bitarna däremellan är emellanåt helt fantastiska.
