Synopsis
Säsong 5 utspelar sig hösten 1987 efter händelserna i säsong 4. Staden Hawkins är märkt av de ”Rifts” som öppnades tidigare – och våra hjältar har ett gemensamt mål: att hitta och döda Vecna, trots att han försvunnit och hans planer är okända. Samtidigt sätts Hawkins under militär karantän, och regeringen intensifierar jakten på Eleven, vilket tvingar henne att gå under jorden. När årsdagen för Will Byers försvinnande närmar sig ställs gänget inför ett nytt hot — en sista, avgörande strid mot ondskan och det okända från den parallella världen The Upside Down.
"En lovande början med en av seriens bästa cliffhangers"
Jag brukar vanligtvis inte recensera en serie innan alla avsnitt har släppts – det känns lite som att recensera en film efter att bara ha sett första halvan. Men med "Stranger Things" känns det nästan passande. Säsongen är ju uppdelad i tre delar, och baserat på de fyra första avsnitten verkar man ha strukturerat allt som en filmtrilogi: de fyra första avsnitten är första filmen, de tre kommande är mittenfilmen, och det sista avsnittet utgör den avslutande delen.
Och dessutom – alla andra pratar om den, så varför skulle inte jag göra det, när det är min favoritserie som pågår just nu?
De fyra första avsnitten var en bra start, mycket tack vare det fjärde avsnittet. Under de tre första avsnitten kände jag att det var helt okej, men inte riktigt på samma nivå som säsong 4. Avsnitt 1 börjar med en slags exposition dump om vad som hänt mellan säsongerna, vilket känns lite påtvingat och mest där för tittarens skull. Vissa karaktärer var jag osäker på om jag gillade utvecklingen av, och till och med jag – som har Steve som favoritkaraktär – började tröttna på att han fortfarande springer efter Nancy, även i seriösa stunder.
Ett annat problem är att ”barnen” inte längre är tonåringar, utan nu är över 20 när säsong 5 släpps. Visst, man får som tittare acceptera det, lite som i "Grease", men det är ändå märkligt när det i serien bara gått fyra år mellan säsong 1 och 5, medan det i verkligheten gått nästan tio. Jag förstår att en serie av den här skalan – med enorm budget och tunga effekter – tar tid att producera. Hellre att de tar den tid som behövs och levererar bra effekter, story och karaktärsarbete. Men det blir ändå problematiskt när huvudrollerna spelas av skådespelare som snabbt åldras ifrån sina rollfigurer.
Man kan bara titta på "IT: Chapter 2", som kom två år efter första filmen – och barnen såg redan betydligt äldre ut i flashback-scenerna.
Men så kommer avsnitt 4, och det är ett av seriens absolut bästa avsnitt. Ett riktigt starkt avsnitt som placerar karaktärerna i intressanta situationer och verkligen gör en taggad på vad som kommer härnäst. Det är en perfekt cliffhanger och det känns som att de kommande månaderna bjuder på en hel del action.
Äntligen gör de också något mer med Will, och precis som Duffer-bröderna sagt i intervjuer verkar han bli central denna säsong. Allt ser ut att komma full cirkel med det som hände honom i säsong 1 och 2.
Linda Hamilton är ett nytt tillskott i rollistan och spelar en viss doktor. Jag minns inte att man nämnt den karaktären tidigare, och än så länge vet man inte så mycket om henne. Jag är nyfiken på om hon får en större roll, eller om hon mest är ett känt ansikte i en mindre betydelsefull roll.
Jag är också väldigt nyfiken på vad de kommer göra med Max. Jag hade en spekulation inför säsongen om vilken riktning karaktären skulle ta, och baserat på de första avsnitten verkar det som att serien lutar åt just det hållet. Det känns som den mest logiska fortsättningen efter det som hände henne i säsong 4, så jag är mycket spänd på hur det utvecklas.
Det återstår att se hur allt landar, men jag måste säga att detta är en riktigt stark start på säsongen. Som ett massivt Stranger Things-fan ser jag verkligen fram emot vad som väntar – och samtidigt känns det bra att detta är sista säsongen. Det är dags att knyta ihop säcken nu.
